Jag jobbar fortfarande.

Igår undrade mina barn varför jag aldrig leker med dem. Varför jag bara måste jobba hela tiden. Både på jobbet och hemma.

Ångest. Ångest. ÅNGEST och framför allt. Jag undrar med. Och jag fattar inte varför det är så här! Jag fattar inte och jag orkar inte. Alldeles nyss frågade min vän och kollega, Åsa mig om vem som ringde, när jag precis lagt på luren med en kund. Jag kunde inte komma på det. Fast jag precis lagt på. Efter typ 5-10 sekunder kom jag på det. Hur sjukt är det? Håller min hjärna på att brinna upp?

Idag har jag tagit min vän Åsa i besittning här på jobbet. Hon jobbar med mig. Vare sig hon vill eller inte. Som tack åker hon upp på fräsigt-listan. Fräsigt.

IPHONE+ELLEN=ÄNTLIGEN

Det tog ett år efter alla andra men nu är den här. Ikväll ska min man få pilla i ordning grejerna. Det är lixom hans nyckelkompetens. Väldans fräsigt. Fast å andra sidan. Det är som att gå tillbaks till NMT Röd. Stor som tusan är ju telefonen...

Vem hinner med lunch?

Alla kostcirkelns delar...Fräsigt. Fetma 2009 here we go.

HJÄLP.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!

DET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM DET ÄR BARA REKLAMDET ÄR BARA REKLAM!

Bra/dåligt/uselt/okej/halvrisigt/ledsamt/hemskt/ångest/det funkar och så håller det på...

Att jobb kan göra en så utpumpad och ifrågasätta det man har gjort senaste åren...

Sen snart två veckor tillbaks har jag en vedervärdig huvudvärk som gör mig arg och irriterad och jag har helt tappat konceptet. Svårt att fokusera. Glömmer saker.

När ska någon inse att jag är klar för att bli lyxfru nu?! Mr Alm? Någon annan? Ja men gör något, någon!

Ett och ett halvt år sedan...

Så länge sedan var det sen jag var i New York. Jag måste tillbaks. Snart. Jag längtar dit.

Fel. Jag längtar ihjäl mig dit.

I min fantasi så åker jag dit i mitten av december och jul-handlar och strosar och myser. I min verklighet så åker jag inte dit utan flyttar förmodligen runt möbler i mitt nya hus just då. Jaja, det är ju fräsigt också. Fast på annat vis.

Inte på New York-vis. Alls. Jäkla skit.

Sovrum.

Hur mycket man än vill så blir det ju aldrig som man tänkt sig. Men en bit på väg...kanske. Det är som när folk säger: Men Ellen, vad härligt att bygga hus, nu får du ju exakt som du vill ha.

Då brukar jag svara: Näe, för då hade mitt hus kostat typ 20 eller möjligen 30 miljoner. Kanske 40 för den delen också.

Allt handlar om kompromiss. Mörk-betsade golv överallt för 200.000 kr extra eller skippa radiatorer helt och bara ha golvvärme och liggande träpanel för samma summa?! Så får man hålla på. Hela tiden. Men, med små medel kan man få det liknande som man såg från början.

Jag hittade tex en toile de jouy-tapet som jag ville ha. Den kostade 4900kr rullen. Efter mycket letande hittade jag en exakt kopia (så när som på några få detaljer). Den kostade 525kr rullen. Väsentlig skillnad kan man säga.

Nåväl. Om någon kastar en miljard över mig så ska jag adaptera någon av följande sovrum. Rakt av. Inkl. utsikten då.

Mmm...

Bädda ner mig. Omgående.

Ja då.