onsdag 7 oktober 2009

Jag jobbar fortfarande.

Igår undrade mina barn varför jag aldrig leker med dem. Varför jag bara måste jobba hela tiden. Både på jobbet och hemma.
Ångest. Ångest. ÅNGEST och framför allt. Jag undrar med. Och jag fattar inte varför det är så här! Jag fattar inte och jag orkar inte. Alldeles nyss frågade min vän och kollega, Åsa mig om vem som ringde, när jag precis lagt på luren med en kund. Jag kunde inte komma på det. Fast jag precis lagt på. Efter typ 5-10 sekunder kom jag på det. Hur sjukt är det? Håller min hjärna på att brinna upp?

Idag har jag tagit min vän Åsa i besittning här på jobbet. Hon jobbar med mig. Vare sig hon vill eller inte. Som tack åker hon upp på fräsigt-listan. Fräsigt.

Inga kommentarer: