Men vad fan?

Utvecklingssamtal på G på skolan. De sker tydligen bara dagtid. Finns tider från 8-15 att välja på. När jag går in ungefär tre minuter efter jag fick mailet finns tider mellan 10-14 kvar.
På riktigt?
Jag får alltså ta ledigt en halv dag för det? Jahaja.
Men jag orkar inte bråka om det.

Ridå.

Snurrigt värre

Barnens farmor är snurrig. Hon åker mental rutchkana mot barndomen.

Idag var Leila bakar på TV i bakgrunden. När farmor kom in sa hon, vänd mot TV:n:
- Nämen hej, hjärtat!
Och sedan vänd mot oss:
- Här är den trevliga flickan som hjälper oss med brödet.

Leila bakade Schwarzwaldstårta. När den nästan var klar sa farmor:
- Så bra! Då hinner ni smaka innan ni åker.

Jo. Absolut. Förmodligen.

Vi åt pizza till middag. Det är ju enkelt för farfar. Mitt i middagen måste jag gå med födelsedagsbarnet på toa. När jag kommer tillbaka sitter farmor och viker ihop min pizza.
- Vad gör du?
- Ja, men det är ju ketchup på den, det får inte bli kladdigt!

Eh. Nej. Inte mycket ketchup på min pizza. Nej. Och inte blir det kladdigt förrän du sitter och fingrar över hela den. Blä!

Ja. Hej och hå. Glad att jag inte är farfar.

Treårskalas

Lillgrabben fyller tre idag. Tre korta år som rymmer en hel evighet.

Jag har inte orkat ha dagiskalas utan morfar med sambo och kusinerna kom på lunch. Och nu bjuder farfar på middag.

Grattis lilla hjärtat. Vad vore livet utan dig?

Ha ha!! Ett inlägg om korrekturläsningens vikt

Korrekturläsning är viktigt.
Jag upptäckte just att de som tillverkat mitt armband tullat lite på noggrannheten.




Så nu har jag ett armband det står "SOW LOVE" på. Sugg-kärlek. På något sätt känns det lite passande för mig...
HA HA HA HA!
Tycker jag.

Åsiktsmaskinen tuffar vidare!

Ska träffa rektorn och pedagogerna i morgon bitti. Det är väl lika bra. Strategin jag har är ju inte att få dem att ta bort sovmorgonen utan snarare att avskräcka dem från fler idiotiska påfund, och kanske lära dem ett och annat om vad som är okej att säga och inte. Inte ens lärare får vara hur tanklösa som helst.

Mitt i denna lilla konflikt får jag mail från dagis att de ska gå till kyrkan i morgon. Varpå jag svarar att samma sak som gällde storebror även gäller lillebror - inga gudstjänster, böner, trosbekännelser etc.

Pratar även med ansvarig nu på morgonen och hon säger att han får vara i småbarnsgruppen som är kvar på dagis under tiden. Okej. Det funkar väl ett år framåt, han kommer ju just därifrån. Men sen då? Ska han sitta som femåring bland bebisar?

"Jag önskar verkligen du ville följa med" säger fröken. De knäpper ju inte händer eller någonting".
"Märkligt då, säger jag, att min sexåring gör sånt trots att vi aldrig någonsin visat honom hur. Om ni gick till alla andra samfund också så vore det en annan sak. Men det är ju knappast aktuellt."

Hon tittar på mig som om jag är galen. Så kan man väl inte göra? Dra barnen till en moské...

Why the hell not?? Det skulle bli ramaskri men det vore ju lite festligt tycker jag.

I vilket fall slutar det med att fröken säger att hon pratat med rektorn om det här. Believe me. Det ska jag också göra. Skollagen trumfar rektorn. Även i Saltis.

Gäsp!

Allt gick enligt plan i lördags... Och planen var att sova. Det gick till och med så bra att jag knappt hann äta upp maten innan Ellen tog in notan.

Så från 21.30 sussades det sött i vårt rum. Jag sover så ytligt att jag konstant väcktes i det lyhörda hotellet, med kulmen 04.10 då någon började dra runt möbler på våningen ovanför.

Pratade med tjejen i receptionen om det när vi checkade ut och hon var villig att lägga en slant på spöken. Det var inte jag.

Gårdagen ägnades åt att plocka upp efter barnen, gå till parken och laga mat. Inga spännande utsvävningar whatsoever.

Eller jag fick ju svar av rektorn igår. Hennes förklaring till varför det måste vara sovmorgon på måndagar var att tidigare hade de planeringsmöten på tisdag eftermiddag och det var så dumt för då kunde de ju bara planera fyra dagar, inte fem... Eh... Jao! Så är det ju. För ingen kan ju ana att där bortom helgen döljer sig en måndag vars verksamhet också skall planeras. Nej, måndagar gör ju som de vill. Ibland finns de där, ibland är de bara borta! Eller vaddå?

Och. Jag skulle vara tacksam. Andra skolor har sovmorgon till kl 10.

Och. Om mitt barn inte var trygg med de vuxna som hade hand om verksamheten när det var sovmorgon kunde jag ju kontakta dem för att ordna bekantningstillfällen.

Och. Inskolningen i augusti var tydligen perfekt. Jag tyckte fel.

Ja men då så! Då känns allt bättre nu.

Eller vi kan säga att hon hade ett svar i sin inbox inom tre minuter. Som inte var trevligare än det första.

Gäsp. Sedan ridå.

Let the games begin..!

Bring it on så att säga!!