Bortglömd

Jag hade inte förväntat mig att familjen skulle komma ihåg. Särskilt inte som de fullständigt missade Mors Dag. Å andra sidan kunde de ju ha försökt minnas just därför. Namnsdagar är inte särskilt viktigt. Jag glömmer andras då och då. Men jag glömde inte min. Så jag firade mig själv i tysthet igår.

Näst sista

Det mest spännande som hänt idag var att vårt parasoll blåste omkull och nästan krossade en fransman. Två gånger. I övrigt är det som eljest och i morgon styr vi kosan hemåt, via en tur i Palma.

Kommer inte sakna vare sig frukost- eller middagsbuffé. Kan tänka mig lite trist falukorv just nu faktiskt. Trots hummer, vongole och annat spännande.

Fördel? Nackdel?

Om jag med flit har gjort upp hyresavtalet på bilen så att bara maken får köra, och vi sedan beställer in en flaska vin till lunch, är det till min för- eller nackdel att jag måste peta i mig 2/3 av flaskan helt själv?
Lämna går ju inte! Den kostar ju säkert 110 spänn!



Jag tänker fördel. Men jag ser ju lite suddigt just nu så det kan ju se annorlunda ut från er horisont...

Het sol + kallt vin + sval bris = lunchmumsig Anna

Hoppsan!

Jag måste lära mig att tänka på vad jag säger.
Båda barnen var jättekissnödiga så vi stod och köade vid damtoan i receptionen, men det tog en evig tid. Tre toaletter upptagna och efter fem minuter ingen som kom ut. Även fast vi hörde hur det torkades och donades.

"Vad fan! De kan ju inte bajsa hela förmiddagen!" sa jag uppgivet och föste barnen mot spiraltrappan till toaletterna en trappa upp.
"Vaddå, mamma?"
"Ja, men kärringar tar sån förbannad tid på sig att skita!" muttrar jag surt men fullt hörbart för hela lobbyn. Det står jag dock för. Har aldrig fattat vad tjejer gör så himla länge inne på toa. Jag gör det jag ska. Varken mer eller mindre, så jag slipper den där äckliga miljön så snabbt som möjligt. Men de flesta kvinnor ska typ "boa" först, sedan hitta rätt stämning och sedan möjligen kan de fjöla en centiliter. Därpå ska det väl filas naglar, petas näsa, läsas mess, skvallertidningar, ja inte vet jag. Men inte är man redo då!
Nej, det som så klart inte blev så bra är att båda barnen nu ränner runt och skriker "Kärringar bajsar hela jävla förmiddagen!"
Hur sant det än är vill jag ju inte att det skall komma ur mina barns små änglalika (not!) munnar!!

Det flyter på

Dagarna går här på ön.
Igår åt vi lunch i Cala D'Ors marina.



Det var okej. Mest tack vare miljön.



Det fanns ett gäng trevliga båtar att glo på och vi matade fiskar med Mariekex. De gillade det.

Stigbjörn vill spela Nintendo vid poolen, men det är för ljust, så jag får testa mina kojbyggarskills. Går sådär som ni ser.



I morse tog jag faktiskt en liten löprunda för att inte förslappas helt på den här resan. Det var varmt men skönt och jag eftersvettades på frukosten så det sprutade över flingorna! Njae, inte riktigt så illa kanske. Men nästan.



Nu är det poolbad som gäller så får vi se sedan vad dagen bjuder!

Och så blev det söndag...

Idag vaknade vi till molnigt väder. Men det är så varmt att det knappast gör något.
Fick bord utomhus på frukosten för första gången idag. Då började det regna. Men det gjorde inte heller så mycket. Så här ser man ut i regnet:



Inte sjöblöt direkt!

Antibiotikan verkar funka bra. Vårt resesällskap (som åker hem idag) har en pappa som är barnläkare så han ringde hem och kollade diagnos och medicinering och det skulle funka fint troddes det.
Det som inte funkar så fint är att Stugbjörn blir panikslagen varje gång han skall ta sin medicin. Men vi jobbar på det med avslappningsövningar.

I övrigt har våra dagar utgjorts av pool på förmiddagen, utfodring av kids i poolbaren och sedan iväg på utflykt som inkluderat vuxenlunch, hinkvis med vin till tant och lite strandbad!
Värre kan man ha det! Får se om vi fortsätter på samma sätt nu när vi är ensamma, men troligtvis idag i alla fall.



En dag åkte vi till akvariet i Palma. Det var populärt!






Annars ser min vy mest ut så här. Detta är på Es Trenc-stranden.






Tjing tjong från Mallis. Hoppas ni har det gött!!

En dag till...

Hela torsdag förmiddag gick åt till att jaga rätt på doktorn, sedan övertyga denne om att det de facto är Borrelia vi pratar om.

Berättar att Stigbjörn fick en fästing hemma i Sverige för 1,5 veckor sedan och att han nu har feber och en röd fläck. Klassiska indikatorer på Borrelia.

Har han kräkts? Nej, det är Borrelia.
Diarré då? Nej, det är Borrelia.
Ont i halsen? Nej, det är Borrelia.
Öronen då? Nej, det är Borrelia.
Hostar han? Nej, det är Borrelia.
Snorar då? Nej, det är Borrelia.
Såg ni insekten som bet honom? Ja, vi plockade bort en fästning från exakt det ställe i armhålan där han nu har en röd fläck stor som en femkrona.
Det är nog bara en reaktion på bettet. Ja, kan man säga. Det är Borrelia.
Kliar det? Nej, inte nu efter 1,5 veckor. Det är Borrelia.

Efter rätt mycket diskussion, tittande i halsar och öron samt faktiskt en del riktigt argt gestikulerande från min sida avslutar läkaren ungefär i den här stilen:

"Look, lady, I will give your son antibiotics, but Borrelia is extremely rare in Mallorca!"

Well, duh!! Inte lika sällsynt i Sverige säger jag!

Helt klart tror han inte på mig för fem öre utan tror att jag är en hysterisk morsa som ska ha antibiotika till barnen vid minsta förkylning men han skriver ut den åt oss för att få mig att hålla käft och gå därifrån.

Tro det då! Jag bryr mig inte. Stigbjörn har ätit en enda kur antibiotika i hela sitt liv.

Av någon anledning är Stigbjörn livrädd för doktorn och gråter hysteriskt hela tiden. Hur mycket jag än säger att ingen skall operera något på honom alls. Spelar ingen roll. Så när det hela är klart och vi går till rummet för att vänta på att medicinen skall köras till hotellet börjar jag storgråta, fullständigt otröstlig men fullständigt onödigt. Men frustration och anspänning måste ut på något sätt. Vi kan väl säga att trädet, från vilket äpplet föll, står ganska nära det fallna äpplet!!

På eftermiddagen åkte vi till en strand och käkade lunch och badade. Inget får tråkiga förmiddagar att försvinna som välkyld rosé intagen med finkornig sand mellan tårna!!!