Pissigt trist

Händer ju typ ingenting just nu. Därav så få inlägg från mig. Bebisen har väl idag börjat gå i och för sig så det kanske kan räknas som något lite grand. Men han är ju tvåa så det räknas inte riktigt.
Tillvaron är annars mest full av pyssel kring barn. Matsäckar, filmer som skall startas, pausas, startas om, hittas på youtube, lego som skall byggas, bad som skall badas, mat som skall lagas, mat som skall matas, kläder som skall klädas, kalas som skall fixas osv... Börjar bli lätt less... Men som maken säger "jag kan ju ta och vila mitt på dagen, till skillnad från honom". Jojo.
Ikväll hägrar body pump kl 20. Vill inte men det måstes. Jag hade helt glömt bort och gick och närde en liten tanke om att ta ett par glas vin ikväll, men min träningspartner hade visst inte glömt och tänkte inte alls på vin. Rackarns!

Dagens största glädjeämne, bebisens gång till trots, är en klänning som inhandlats på NOA NOA idag. Heja mig.

Jobbskadad.

I mitt jobb korrläser jag väldigt mycket... Jag kan inte låta något vara...som den här reklamen som jag just möttes av på nätet:

Charlotte Pirelli? Kommer det någon som heter Charlotte från däckföretaget Pirelli? Eller är det Perrelli dom menar?

Förresten. Nu när jag tänker på det. Hela texten känns blä. Den hade inte gått igenom min kvalitetssäkring iaf.

Mmm...

- I min lilla värld av blommor //Ellen

Petter!

Det här är väl en stilig karl. Han verkar vara en praktman. Genomtänkt. En riktig karlakarl och oerhört fluffig pappa. En röst* som är att dö för och stilig. Jättejättestilig. Jag är kär i honom på avstånd. För inte så länge sedan jobbade en kollega med honom på en plåtning. Jag hatade varje sekund jag inte var där.

Jag vill inte byta ut min man. Mot nåt eller mot nån. Men.

"Tänk att ha en man (Petter) i byrån

I en ask bland massa grejer..."**

- I min lilla värld av blommor//Ellen

*Jag går så jäkla mycket igång på djupa manliga röster. Jag gick igång (och gör det fortfarande) på min mans röst när jag träffade honom. På dagarna har jag en copy på jobbet som pratar med helt fantastisk mörk, manlig röst. Jag kan sitta och bara lyssna dagarna i ända.

** Min man garvar åt mig. Han gillar Petter också.

Picknick i bilen!

GOD MORGON!


Övertänt var det här, efter en timmes PT. Och är jag övertänd så krävs det frukost av rang.


Nu kör vi, torsdagen! Bring it on!

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Mörkerkväll i skolan.

Idag ska det gås i skogen. Det ska göras tipspromenad. Det ska grillas korv. Men framförallt ska det harvas i skogen. I mörkret.
Föräldraföreningen har ett litet mörkerevent.



Jag är på vippen att slippa följa med. Jag vill egentligen...eller så vill jag inte alls. Jag har huvudvärk och vill äta middag i fred. Och ta det lungt och skönt. Och lukta på blommorna.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Liten och sjuk.

Lilla har somnat.


Här under.
Kuddarna rör på sig ibland men framför allt så snusar och snarkar dom...

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Ångestjävel...

Ibland får jag oförklarlig ångest. Jag kan lixom inte sätta fingret på vad det är men det känns olustigt. Idag är en sån dag. Igår var en sån dag. Jag har lixom ingen anledning att känna så. För vad jag vet så har jag
1) ...fått ett nytt jobb som gör mig glad
2)...ett nuvarande jobb som jag ska hänga på i någon månad till och som bara känns bra
3)...två ungar och en man som jag ömsom jagar med skärbrännare, ömsom älskar ihjäl mig på
4)...en resa inbokad i två veckor mellan jobben till ett spahotell i San Augustin
5)...ett hem som jag älskar
6)...en fräsig blogg
7)...fina kompisar
8)...ett rikt träningsliv
9)...bla bla bla bla

I can go on forever och ändå så känns det kymigt. Och. När jag känns kymigt - då tvättar jag. Men eftersom jag inte har något i tvättkorgarna (jo det är sant) så har jag satt igång att röja. Jag röjer som om det inte fanns någon morgondag. Kläder ryker, gamla leksaker, söndriga leksaker, urvuxna kläder, oanvända skålar i köket, julprydnader och påskgrejer åker all världens väg, mattor rullas ihop och åker på kemtvätt, sofföverdrag tvättas...och så håller jag på. Till ve och förbannelse.

Det som också gör det hela sinnessjukt är ju att jag faktiskt inte har så mycket att röja. Ni som känner mig - vet att jag är ohamstrig å det grövsta. Jag är helt enkelt en sån person som inte har saker. Dom flesta skulle nog säga att jag har tomt hemma. Att det inte finns något att slänga.
Jag har även gjort min man till en ohamstrig person (eller om det kan vara så att jag röjer åt honom också. Oklart).

Undrar vad jag ska gå på nu? Hmm...
Har ni någonsin ångest och i så fall - hur hanterar ni det?

- I min lilla värld av blommor //Ellen