Ellen Samuelsson

Jag har ju börjat träna (jag är en tränande människa jämt, på något vis men nu har jag äntligen fått in det i huvudet hur det ska funka rent praktiskt. And I love it).

Fördel och det jag vill med träningen: Bli stark, få snygg hållning, få långa snygga muskler. Ta bort det smalfeta och bara bli tränad.

Nackdel och det jag inte vill med träningen: Äta som en gris dygnet runt, se ut som Magnus Samuelsson, bli skogshuggarstor. Tjock-fet.

Just nu lutar det väääääldigt mycket mot nackdels-delen. Jag äter som om det inte fanns någon morgondag. Och när jag ätit det klart - då äter jag upp morgondagen. Också.

Och. Dessvärre har barnen åsikter också.

Lilla: Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma (ja, han hakar fortfarande upp sig)

Jag: Ja älskling. Och ropa inte tusen gånger.

Lilla: Men åååh, mamma, mamma, mamma, mammaaaa

Jag: Jaaaa.

Lilla: Vinner du när du tränar?

Jag: Ja, jag vinner mot mig själv.

Lilla: Får du BOKAL då (bokal=pokal).

Jag: Nä. Jag gör det för att må bra och för att det är roligt och jag blir stor och stark.

Lilla: Mår dina bröst inte så bra, mamma?

Jag: Jo, jo det tror jag, varför undrar du?

Lilla: Dom är inte stora och starka. Dom är små. Pyttesmå. Nu syns dom inte.

RIDÅ.

Friday afternoon

Jag är i chock. Min huvudvärk är nästan som bortblåst. Det enda som påminner om att jag haft den är lite molande värk bakom ögonen. Succé! Det måste firas.


Vin ("någon" nallade på det igårkväll), skumpa (tack chef) och


för första gången i mitt liv gör jag köttfärssås. Denna ska bli lasagne efter att den puttrat i två timmar.
Är hon dum i huvudet, undrar ni då, som aldrig gjort köttfärssås?! Nä. Jag är bara nybliven köttätare. Serrni.


Nu svepa in mig i en filt, gå ut på terassen, öppna skumpan och njuta av resten av dagen.

- A bientôt// Ellen

Balsam för själen!

Imorse vaknade jag med en konstig känsla. Jag kunde inte sätta fingret på det men världen kändes annorlunda. På ett bra sätt. Jag är hemma och vabbar med Lilla men lät pappa Alm ta hand om honom medan jag åkte och förbrände lite av min adhd-energi på gymmet.





När jag står på löpbandet och bränner av km efter km i rasande fart så känner jag mig så stark. Efter 1,3 mil, lite annat kollijock och nästan 1100 kalorier brända känner jag mig trött. Men stark.





Jättestark. Om jag inte hade behövt ta hand om Lilla så hade jag förmodligen sprungit en mil till. Eller tre.





Nu ligger jag i badet och tårarna strilar. Jag vet vad som har förändrats!
Min 10 månaders konstanta huvudvärk är nästan borta. Jag har lärt mig att leva med den eftersom jag trodde att den alltid skulle finnas med mig. Den är borta. Nästan.
Jag skrattar och gråter om vartannat.





Det var länge sedan jag kände sån lycka. Det blir en fin dag idag!


- A bientôt// Ellen

RESTAURANGSUCCÉ I ATEN

Jag och Anna ska till Aten (OM NÅGON MÖJLIGTVIS MISSAT DET) om två veckor. Tid är pengar och vi planerar våra dagar med precision och minutvis (nästan).

Vi hittade till vår stora lycka att dom har denna restaurang där. Succé. Nu ska det köpas tröjor därifrån till våra barn födda 09,06,05 och 04. Och till våra män. Oerhört lämpligt om ni frågar mig.

New York in my heart.

Jag sitter och tittar på foton från när jag och min man var i New York för ett par år sedan. Jag mår nästan illa när jag ser det för det är så bedövande vackra minnen därifrån och jag älskar den stan. Och inte bara älskar. Älskarälskarälskar.

Utsikt från vårt hotellrum.

Hotell-lobby

Mysiga kvarter down-town

Brooklyn Bridge

Chipmunk i Central Park

- A bientot//Ellen

Röstresonemang

Dåligt med inlägg från mig på sistone. Har inte hänt något spännande direkt. Har haft extremt oflyt med mina promenader - vackert väder hela dagarna till dess jag plockar ut vagnen, då börjar det ösa ned direkt. Typiskt.
Har också röstat, igår eftermiddag och inte föll min röst på någon skäggig get inte. Näe, lite mer stil får det allt vara! Kryssade mig själv nämligen. Kändes bra. Synd att det inte är bilder på röstsedlarna. Not, ha ha ha, vilken öken det skulle vara. Men jag skulle inte bli förvånad om det kommer. Om inte förr så när vi får rösta på nätet. Det kommer ju någon gång i framtiden är jag säker på.
Annika Ström Melin skrev idag i DN att hon tyckte det var synd att förtidsröstningen tog bort valdagen som demokratins högtidsdag. Jag fattar ingenting (som vanligt) det är väl bättre att fler röstar? Och - rösterna räknas ju inte förrän efter sista vallokalen stängt sista dagen så valnatten blir ju ändå det där "högtidliga" tillfället om det nu är det man är ute efter. Eller är det att få klä upp sig och sminka sig för att lufsa till någon sunkig mellanstadiematsal för att rösta som är så högtidligt? Särskilt som de flesta kommer i mysbyxor menar jag. Har stått och delat ut min beskärda del av valsedlar på olika ställen så jag vet.
Första gången jag fick rösta så var jag i vallokalen samtidigt som Mona Sahlin, så TV var där och så. Kändes inte högtidligt det heller. Bara pinsamt och lite småläbbigt med hennes kajal som var all over the place, då som nu. Och det var länge, länge sedan. Inte mycket som händer i hennes liv heller verkar det.

Röst-fest.

Igår röstade jag. Skönt. Jag har sagt mitt. Idag plockade jag ihop pappersinsamlingen hemma. Då trillade det ut en folder från Miljöpartiet...
Man ska inte dömma hunden efter håren men vad f*n.


Vem är geten till vänster och varför har han lin-testar under hakan?

I övrigt; hemma med sjuk Lilla idag.

- A bientôt// Ellen