fredag 3 september 2010

Ellen Samuelsson

Jag har ju börjat träna (jag är en tränande människa jämt, på något vis men nu har jag äntligen fått in det i huvudet hur det ska funka rent praktiskt. And I love it).

Fördel och det jag vill med träningen: Bli stark, få snygg hållning, få långa snygga muskler. Ta bort det smalfeta och bara bli tränad.
Nackdel och det jag inte vill med träningen: Äta som en gris dygnet runt, se ut som Magnus Samuelsson, bli skogshuggarstor. Tjock-fet.

Just nu lutar det väääääldigt mycket mot nackdels-delen. Jag äter som om det inte fanns någon morgondag. Och när jag ätit det klart - då äter jag upp morgondagen. Också.

Och. Dessvärre har barnen åsikter också.

Lilla: Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma (ja, han hakar fortfarande upp sig)
Jag: Ja älskling. Och ropa inte tusen gånger.
Lilla: Men åååh, mamma, mamma, mamma, mammaaaa
Jag: Jaaaa.
Lilla: Vinner du när du tränar?
Jag: Ja, jag vinner mot mig själv.
Lilla: Får du BOKAL då (bokal=pokal).
Jag: Nä. Jag gör det för att må bra och för att det är roligt och jag blir stor och stark.
Lilla: Mår dina bröst inte så bra, mamma?
Jag: Jo, jo det tror jag, varför undrar du?
Lilla: Dom är inte stora och starka. Dom är små. Pyttesmå. Nu syns dom inte.

RIDÅ.

5 kommentarer:

Jenny E sa...

Det är ju svårt att inte le, alltså! För oss andra. =)

Helena m. 4 sa...

Ha ha ha ha ha ha ha ha - jag dööööör !!!!!
Vill du ha lite av mig ?
Ska vi mötas på Akademikliniken...?
;-)

Fräsigt! sa...

Jenny: MEN JAG VEEEEEEEEEEEET....Hjälp. Hjäääälp.

Helena: Behöver vi verkligen Akademikliniken? Kan vi inte lösa det här ändå oss emellan? Hur svårt kan det vara?

Sus sa...

Ja mä!Ja mä!
Du kan få ett hel tutte av mig!
Men..hur skulle det se ut...?

Fräsigt! sa...

Sus: Jag är glad och tacksam för allt! En tutte är bättre än ingen. Så tänker jag.