Lunch

Jag och bebisen lunchar i Forum efter en promenad hit.






Vi har handlat Rosa pärlor till barnet som bestämt skall göra smycken.
Bebisen har passar på att göra något helt annat så nu ska vi gå och byta blöja!

Oro.

Hur jag än gör med mig själv så längtar jag bort. Just nu längtar jag till Italien. Jag längtar till Padua,



till äkta italienska pizzor och till att sitta i en het bil. Till och med en svettig kö på motorvägen känns lockande.
Eller så längtar jag till Nice. Till vyerna, dofterna, båtarna, skaldjuren och den lyxiga atmosfären.
Eller förresten; Barcelona


med sina vackra byggnader och puls. Nä förresten. Jag vill till Florida.



Till Ft Lauderdale. Ligga på stranden, åka en dagstur till Miami Beach, flamsa runt på Disneyland och äta flottig mat.
Eller New York. Gaaaah!

I samma veva som alla dessa tankar far runt i huvudet vill jag oxå flytta till ett annat land. Problemet är att när jag åkt till något av dessa ställen så vill jag någon annanstans. Typ hem.

Än så länge har jag inte gjort någon abstrakt förändring i mitt liv pga det här...
Jag säger "än". För jag vet inte.

Så länge tänker jag på Aten.


I september åker jag och Anna dit på en lyxhelg. Kanske stannar vi för alltid. Kanske inte...


- Posted from Ellens iPhone

Mmm...

Jag har en återkommande dröm. Det är att jag bor i det här huset. Huset ligger i ett helt kvarter på Östermalm i Stockholm. Det här är från Artillerigatan. I mina drömmar bor jag med ingång från Strandvägen. Och imorse när jag promenerade så tänkte jag att: Fasiken vad trevligt. På grund av det här huset kan tänka mig att bo här. Det är så himla flådigt...


tills jag insåg att Östermalm är som vilken annan sur stadsdel som helst i Stockholm. Mousserande crap och en Volvo. Det gör ingen lycklig.

God morgon!

Djävulsbil.

- Posted from Ellens iPhone

Okej. Dagen so far...

Först målade jag och mamma vårt staket vitt.



Vi inser båda att staketet rimligen har en baksida (jäkla skit). Och att vi har tusentriljarder meter staket till. Så vi dricker nu öl




istället och äter grekiska, gudomliga oliver.



Vi har oxå färdigställt poolen.




Och som ni ser på den lilla slangen längst fram så fyller vi på lite vatten nu.
Sen är jag världens bästa mamma också.



Det tyckte Stora och... grannflickan som plockade en bukett med maskrosor, stensöta och gräs. Hmm. Nåväl. Idag har jag bjuckat familjen inkl svärmor, min mans mormor och mamma på sill och Jansson-lunch.
På eftermiddagen har jag även legat (i små korta stötar om 5 sekunder/gång) här:



Sen har jag noterat att mina lavendel, som växer överstyr, äntligen blommar.


Tja. Och nu sitter jag här:


och väntar på att min man ska fixa klart middagen...
Sådärja!

- Posted from Ellens iPhone

Bloggpaus!

Ja. Jag har tagit en minibloggpaus idag. För. Det har varit en jobba-med-huset-dag.
Det målas vitt på staket. Det slutställs pool. Det jagas barn. I samma veva skriks det också nej. Eller nejnejnej mer.
Det har oxå lagats lunch till gäster som tittat förbi. Det tvättas. Det har handlats mat. Det diskas. Och det har hängts upp gungor.

Återkommer.


- Posted from Ellens iPhone

Prioriteringsfråga

Har insett mitt värde här hemma. Funderar på ett nattlig flykt. Närå. Har inte ens påtalat min irritation utan låter den vara. Just nu känner jag mig som en "stor" person som låter det bero, men innerst inne vet jag att det kommer att gro ich komma ut till jättelika proportioner någon annan gång.
Vad är det nu då som stör denna lättstörda dam undrar ni. Jo:
När bebisen var pyttig och allt var skit och piss och jag aldrig fick sova så frågade jag maken några fredagar om inte han kunde tänka sig att komma lite tidigt, typ gå vid fyra eller så. Men si det gick inte ty "han hade minsann ett jobb att sköta". Till skillnad från oss andra. Nåväl igår ringer han och säger:
"Jag tänkte gå hem ganska tidigt idag. Typ strax efter tre."
Hurra tänker jag, så trevligt för familjen. Men så kommer:
"Ja, jag ska se på cyklingen på TV tänkte jag."
Mhmm, så om någon rishög cyklar någonstans i världen smäller det högre än att hans hustru går på knäna. Okej. Jag fattar. Tur då att jag är en så förstående person, trots att jag är en ko!