söndag 31 januari 2010

Redan förstört?

Extremt nöjd. Barnet som nu är dryga tre har börjat påstå att jag har förstört hans liv. Fantastiskt. Har inte hunnit leva vidare länge men jag har ändå gjort tillräckligt med skada för att det skall sabba hela resten av hans liv.
Repliken är tagen ur Madagaskar (har jag till slut insett) men är när den sägs ordentligt uppriktigt menad. Det är ju såååå tacksamt att vara mamma ibland.

Don't worry!

Ni som oroat er för att tant skulle komma och ringa på med sitt bohag någon gång i april då hon och resten av familjen skulle stå på bar backe - oroa er icke längre.
Idag har vi signat för vårt nya hus. Flådigt! Flyttlasset går tillbaka till Solsidan i april. Extremt fräsigt. Och vi har kontrakt på att de skall flytta ut till dess så det inte skall gå som i TV-serien... Ni som inte har något liv på fredagar vet vad jag talar om.
I alla fall. Jag älskar vårt nya hus. Bara det att nu är man inte rik längre. Nu är man ju fattig som en kyrkråtta...

Jäklaeländesjäklaskit.

Mmmmmm...

Vår tvättmaskin är sönder. Totalt. Kaputt. Funkar inte. Lam. I måndags ringde jag och hojtade på Siemens/Bosch som inte hade någon tid på två veckor (till saken är att dom har varit här förrut men "hittade minsann ingenting alls" då). Jag ställde till en liten scen eftersom jag är trött och grinig i mig själv nu och inte pallar att INTE ha en tvättmaskin i 2 veckor - hallå, vi är en familj med två dagisbarn!
Då fick jag en tid. 0730 idag. En söndag. Mmm.

0720 ringde Siemens-mannen och sa att han skulle komma. 0750 klev Siemens-mannen innanför dörren. 0754 säger Siemens-mannen att det är programkortet och ska kolla om han har den i bilen. 0757 kommer Siemens-mannen in och konstaterar att den inte finns i bilen utan måste beställas och att det tar ca 2 veckor. - TVÅ VECKOR SKRIKER JAG! - Ja, jag kan skynda på det men jag tror inte det går fortare än så ändå för vi har så mycket att göra, säger Siemens-mannen.

Och hur fasiken ska vi kunna leva utan en tvättmaskin i två veckor? Och hur kan det finnas en sån pissig kundtjänst som inte tillhandahåller bättre service på en maskin som är 3 månader gammal och som dessutom sitter i ett helt nybyggt hus och som utöver det redan har haft en blind tekniker här som inte kollade programkortet?!

Tyvärr fattar inte Siemens/Bosch vem dom har fått att göra med. Jag är en svintrött, jävligt less, fed-up, gammal 2-barnsmamma som har haft konstant huvudvärk i typ 4 månader.

Kundtjänst på Siemens/Bosch*. Be aware imorgonbitti 0800. Då ringer jag. Ni har fortfarande chans att sjukskriva er.


*Och som vanligt när man inte sköter sig så hamnar man till höger i far-åt-helvete-listan. Var så artiga!

lördag 30 januari 2010

Jag blir serverad mat...







- Posted from Ellens iPhone

Det är utsidan som räknas...

Fräsiga hem att kära ner sig i såhär en lördag förmiddag. Direkt från mina nya amerikanska prenumerations-tidningar.



Genustänk.

Igår var jag förbi So Cute barnklädesaffär i Nacka, för att se om dom hade fleecetröja till lilla. Det hade dom. Det är den ni ser på bilden fast den är lite mer orange än vad man kan se här. Rosa-orange it is alltså.
När jag ser den, i affären, tänker jag att lilla skulle vara fin i den. Men. Lilla är en kille. Så jag går till kassan och frågar tanten där om hon tycker att en kille kan ha den (korkad fråga kanske eftersom det är självklart att en kille kan absolut kan ha den).
Nåväl.
Hon stirrar i mina ögon, trampar lite fram och tillbaks och klämmer och känner på tröjan. Sen säger hon: Ja, du har ju inte det här genustänket som dom flesta har, märker jag. Så då funkar ju det.
Genustänket? Hmm...

Jag bestämde mig då och där att jag skulle köpa den till lilla. Som är en kille. Och som har en mamma utan genustänk. Och som är så glad över sin nya orange/rosa fleece.

Morgonsol över nejden.


Vilken grym morgon! Jag blir alldeles varm när jag ser solen. Igår var jag och fixade alla småsaker som jag skjutit på pga huvudvärken. Nu var jag tvungen att förbise den så att saker blir gjorda. Det tog inte så lång tid men var utmattande.
Det som var bra med att göra behöver-göra-ärenden igår var att man hittar rea på 70% eller 30% på halva priset osv. Detta resulterade i en ny liten stass till mig (som jag har provat en miljon gånger men tyckt varit för dyr) samt en fleecetröja till lilla och vantar och en långärmad t-shirt till stora.

Men puh vilken panik det är att svassa runt bland en miljard människor. Känns som om jag aldrig mer vill göra det - vilket blir svårt eftersom jag jobbar mitt på Östermalm i Stockholm.