Kungen av Kungsan

I lördags såg jag lite förstrött på en repris av Nöjespokalen på 5:an. Bland annat visade de ett klipp från Stockholmsnatt. Helt galet festligt. Så jävla dålig film och dåligt skådespeleri. Men det var ju å andra sidan inte det som var poängen med filmen. Paolo var i gammal högform i långt krulligt hår.
Kommer ihåg hur de kom till plugget och visade och pratade om filmen. Staffan och Paolo alltså. Och att det som framhölls som främsta argument mot att slå ned folk i Kungsan var att man då inte kunde ta körkort om man hade en prick i registret. Och än värre att det var det argumentet som bet på oss idioter till tonåringar. Inte det att man kanske har ihjäl någon eller förstör någons liv för alltid utan att jag själv kan få lite problems med körkortet. Helt sjukt egentligen när man tänker tillbaka med lite vuxnare ögon.
Igår var det Primo Paolo på TV istället och man får väl säga att den mannen har kommit en bit från där han var på åttiotalet. Tur för honom. Och kanske alla andra i Kungsan. Maken har väldigt svårt för den mannen. Jag försöker hävda att man måste lära sig att förlåta sina medmänniskor och kanske se det de gör nu istället, men han hävdar att de som blev slagna av honom way back when kanske inte har så lätt att se det så. Och så är det nog men man får ju hoppas att det var folk av samma skrot och korn som kom till Kungsan för att meja eller mejas och att det inte var gamla pensionärer som du och jag som blev påpucklade helt utan anledning.
I alla fall, igår fick jag från säker källa information om att sagda Paolo har köpt hus i Nacka, i Skuru närmare bestämt. Hur fan skall det sluta? Måste alla vilja flytta hit? Ja, Ellen och jag bor ju här så jag borde inte vara förvånad, men i alla fall.
Runar bor redan i Skuru så det börjar bli tätt mellan dräggen där. Bara det att barnens morfar och lite annat gott folk bor där också. Annars hade vi nog blivit tvungna att hänga av oss Skuru till tex Tyresö. Även om det geografiskt hade varit mer logiskt att ge det till Lidingö, så tvivlar jag på att de är villiga att ta över. Men så länge morfar är kvar där så behåller vi det nog...
Då förstår jag i alla fall varför de börjat renovera huset där borta.

LÄNGTA IHJÄL.

Min vän Jenny åker hit om några veckor. Kan knappt hantera min lycka över att ännu en person får uppleva New York. GE MIG! Om allt går som det ska så är jag där i vår igen. Fräsigt.

Idag...

Risig bild men ni ser vad jag menar...

undrar jag hur jag ska förmå min kropp att jobba och undrar också varför jag inte har ett Herméskartongstorn som det här paret har i sitt hem som dom visar upp i Elle Interior. Någon som kan svara på det? Mr Alm?

I söndags...

Höstigt vid Boo Trädgård!

Träffade jag upp min pappa och Kacka vid vårt nya hus. Dom har inte sett det innan. Sen åkte vi till Boo Trädgård för att fika. Älska Boo Trädgård. På något vis var det här en ångestdag. Kan inte sätta fingret på det bara...

I lördags...

I lördags skulle vi på middag men jag fick superont i halsen, blev helt förlamad och soffliggandes och kom inte därifrån. På eftermiddagen lämnade jag av lilla (barn nr 2) hos mormor och stora (barn nr 1) hos morfar och Kacka*. Orkade knappt köra bilen men ändå...

Sen vart det helkväll med video och soffliggande...

Köra bil...

Den här hyrde jag inte. Men vill hyra...mmm

* Kacka är alltså inte en bajskorv utan slang för min morfars fru Annika. Mina barn kallar henne Kacka så nu är det vedertaget. Kacka. Kackakackakacka.

I fredags...

Tjejmiddag med gamla (men unga) produktionsledartjejerna från mitt förra jobb. Jag. Jenny. Sofia och Lotta. Och en co-driver (faktiskt) i form av Hugo. Underbar kväll hemma hos Jenny. Fräsig kväll hemma hos Jenny.

Huggis kör Jennys dotters Barbiebil.

...som avslutades med att jag tappade synen på Slussen. Vad har människan på sig? Till saken hör att hon är inte en dag över 17. Mmm...

Tur att jag bara har söner, tur att jag bara har söner, tur att jag bara har söner...

Jag lever, om än knappt...

Det är lite orättvis fördelning av inläggen för tillfället känns det som. Jag har nästan helt lämnat över ansvaret på Ellen och producerar rakt ingenting själv... Men det är svårt att hinna med och det finns inte så mycket spännande att rapportera heller.
Vi snittar sådär en 15 blöjor om dagen och jag har skit, kräks och mjölk upp till armbågarna känns det som. Varje dag ger jag knullrufset ett ansikte. Dock helt utan att kopulera då den regionen är helt stängd för business för överskådlig framtid.
Men det är väl någon liten promenad med vagnen, massor av tid i TV-soffan och så lite laga mag och lek med barn nr 1.
Barn nr 1 har för övrigt blivit förbannad tonåring men jag tror att det går över när han vant sig lite mer med lillebror. Som för övrigt skriker i köket.
Lillwebror har mestadels ont i magen precis som storebror hade och är nu även förkyld tack vare storebror, vilket gör att han låter som en gris när han sover vilket i sin tur gör att jag inte sover.
I morgon går pappan tillbaka till jobbet så då får jag börja klara mig själv. Tur att frysen är full med bullar...