Det som jag bär i magen börjar nu kännas som en elefant. Fortfarande verkar det inte tycka att ut är någon slags väg att gå från det här tillståndet. Men varje gång den rör sig känns det som om jag skall spricka. Dessutom känns underlivet som om jag cyklat en vätternrunda ungefär, ni vet på en riktig racer med stenhård och spetsig sadel. Alternativt att jag tillbringade gårdagen med att spela in 7 timmar våldsporr. Vilket jag är rätt säker på att jag inte gjorde. Sjukt oattraktiv film det skulle blivit...
Nåväl, det är ju flera resor bättre än det som kommer efteråt. Då känner man sig som ett stort jävla babianarsle. Ni vet de där långnästa aporna som ser ut som de har ett kilo köttfärs uppkört kring svansen.
På dagens agenda står ingenting. Det blir städat i huset och jag får sitta här och titta på... Fräsigt. Någon slags delivery verkar det inte vara fråga om i alla fall. Men det klart, sådana A-barn som jag tillverkar tar ju en stund i produktionsfasen...
tisdag 22 september 2009
Jag, den stora välgöraren
Var ju på Videofönstret (eller vad de nu heter) igår för att hämta ett paket med böcker från Adlibris. På vägen in tänkte jag för 1000:e gången över det här med att postens paketutlämning finns lite överallt. Bra för oss så klart som kan hämta paket till kl 11 på kvällen. Undrar lite (inte utan att le en smula) över hur det känns för de gamla postistanterna som gått på utbildning och grejer för att klara sina uppgifter och nu så kan de hanteras, inte bara av ICA-kassörskor, utan av snubben i videoaffären. Lovely.
Hur som helst så funderade jag då lite över om han i videoaffären verkligen tycker att det är en bra grej att behöva lämna ut paket åt andra. Så tänkte jag att i början så var det säkert en bra grej för man trodde att de som kom kanske också skulle passa på att hyra en film eller köpa lite snacks eller något. Men jag har inte köpt något alla de andra gånger jag varit där.
Så hämtade jag i alla fall mitt paket och snubben var sådär skönt sur och frånvänd. Så på väg ut så fick jag dåligt samvete och plockade på mig en påse lösgodis. Gick tillbaka och betalade. Hela 7 kronor kom jag upp i. Jippeeee!! Tror att jag nu löst hans lönsamhetsproblem. Det lär ju vara min insats som skapat vinsten i hans verksamhet. Behöver jag tillägga att han inte var ett uns gladare efter denna mediokra räddning från min sida?
Hur som helst så funderade jag då lite över om han i videoaffären verkligen tycker att det är en bra grej att behöva lämna ut paket åt andra. Så tänkte jag att i början så var det säkert en bra grej för man trodde att de som kom kanske också skulle passa på att hyra en film eller köpa lite snacks eller något. Men jag har inte köpt något alla de andra gånger jag varit där.
Så hämtade jag i alla fall mitt paket och snubben var sådär skönt sur och frånvänd. Så på väg ut så fick jag dåligt samvete och plockade på mig en påse lösgodis. Gick tillbaka och betalade. Hela 7 kronor kom jag upp i. Jippeeee!! Tror att jag nu löst hans lönsamhetsproblem. Det lär ju vara min insats som skapat vinsten i hans verksamhet. Behöver jag tillägga att han inte var ett uns gladare efter denna mediokra räddning från min sida?
Go go go heja Lazy Tooown.
Fan. Vidriga barnprogram. Dockor. En man i trikåer som inte bara är hjälten i programmet utan även producent och manusförfattare. Han rör sig i ett land fullt av dockor och en dansande rosaklädd flicka Inte så fräsigt alls.
Hollywoodfruar.

måndag 21 september 2009
Jag har glömt en sak till...
I Fredags. När jag kom hem. Helt dött i hela Orminge. Helt dött. Som filmen I am legend. Ni vet när Will Smith är ensam på Manhattan. Jäkligt läskigt.
JAG HAR JU GLÖMT!
Ni vet det där tävlingsprogrammet som går på tv:n där dom ger en några bokstäver så ska man ringa in och gissa på ordet. I Tyskland har dom tagit det ett steg längre. Så här såg det ut när vi var i Münster. Ljuvligt. Fräsigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)