måndag 26 januari 2009
Smolk i bägaren
Att ligga hemma en hel dag utan barn skulle kunna vara en behaglig upplevelse. Om man bortser från att man är sjuk och bedrövlig förstås. Men, det är måndag i ojämn vecka. Då är Kerstin här. Så jag har sällskap ända fram till två. Väldigt trevlig dam i och för sig. Men så grymt pratsjuk, om helt ointressanta saker. Mest om Janos, hennes sambo. Och alla krämpor som han har. Och hur synd det är om honom som jobbar på Konsum i Farsta. Oftast så är vi ju i lite olika ringhörnor uppfattningsmässigt, och så får man bara nicka och hålla med.
Toalett-porr
Sniskan.
Pedagogik på högsta nivå.
Just nu på barnkanalen: Meckning meddelst skoter. Killen har precis pillat fram bensintanken. Vad bra. Precis vad man vill att ens femåring skall lära sig. NOT.
Å andra sidan. Jag ligger hemma i sängen utan barn, så varför titta alls?
Å andra sidan. Jag ligger hemma i sängen utan barn, så varför titta alls?
Skid-shopping
Fick långfärdsskidor av pappan i födelsedagspresent. Ja, han hade ju inte köpt dem än men jag skulle få så snart vi handlade sådana. Så jag såg till att vi gjorde det i lördags så att jag inte skulle bli snuvad på min present. Vi åkte till världens ände för att köpa dem Fliesbergs i Upplands-Bro. Helt sjukt att det kan bo folk där. Kändes som in the middle of nowhere. Nå i alla fall. Vi stegar in i butiken och får snart hjälp.
Jag: "Vi skall ha skidor."
Pappan: "Vad har ni för paket?"
Säljaren: "Bla bla bla, skidor, binningar, pläxor, bla bla bla, bra startpaket, bla bla bla mittemellan, bla bla bla"
Jag: "Perfekt"
Pappan: "Njae, mina måste funka för Vasaloppet"
Jag: "HA HA HA HA!!!!!"
Vi började med mina grejer, för det var ju enklast. Det blev mittemellan. Ett par bra skidor, men ej för proffs och skulle jag få för mig att åka tjejvasan eller så så går det bra. Provade två olika par pjäxor och valde de som kändes som att kliva i en dunsoffa. Allt som allt kan min utprovning inklusive utmätning av spann etc tagit kanske 20 minuter.
Sedan var det pappans tur. Han provade ungefär en miljard pjäxor. Hittade ett par han ville ha men de var så dyra, typ 3000 eller något. Inga andra satt bra. Så det provades och provades tills säljaren gav honom rabatt på de dyra (förmodligen för att vi skulle gå någon jäkla gång). Sedan var det skidorna. Typ ett par proffs, proffs, proffs skidor.
Säljaren: "Prylgalen förstår jag"
Pappan: "Nej, men jag är trött på att köpa billigt skit."
Jag (endast i mitt huvud): "När det inte gäller min skit tydligen"
Så mättes pappans spann ut också, men inte utan att det skulle snackas en jäkla massa. Och sedan kom jag på att vi behöver ju stavar också. Säljaren plockade fram ett par standard- Swix till mig och så provade pappan ut något top of the line till sig.
En timme och 45 minuter senare kliver vi ur affären 8.900 kronor fattigare. Då hade jag ändå fått 300 kr rabatt på pjäxorna och 200 kronor rabatt på stavarna. Vad pappan fick vet jag inte, men jag hoppas att det var mer. Mitt paket gick på 3.800 tror jag efter rabatten. Då vet ni ju vad pappans paket gick på.
Nåväl. Och, som det uppmärksamme redan konstaterat, vad händer nu då? Det finns ju ingen snö. Näe, precis. Nu står de där vackert i förrådet och samlar damm.
Men pappan skall tydligen börja träna inför Vasaloppen, ho ho ho!
Jag: "Vi skall ha skidor."
Pappan: "Vad har ni för paket?"
Säljaren: "Bla bla bla, skidor, binningar, pläxor, bla bla bla, bra startpaket, bla bla bla mittemellan, bla bla bla"
Jag: "Perfekt"
Pappan: "Njae, mina måste funka för Vasaloppet"
Jag: "HA HA HA HA!!!!!"
Vi började med mina grejer, för det var ju enklast. Det blev mittemellan. Ett par bra skidor, men ej för proffs och skulle jag få för mig att åka tjejvasan eller så så går det bra. Provade två olika par pjäxor och valde de som kändes som att kliva i en dunsoffa. Allt som allt kan min utprovning inklusive utmätning av spann etc tagit kanske 20 minuter.
Sedan var det pappans tur. Han provade ungefär en miljard pjäxor. Hittade ett par han ville ha men de var så dyra, typ 3000 eller något. Inga andra satt bra. Så det provades och provades tills säljaren gav honom rabatt på de dyra (förmodligen för att vi skulle gå någon jäkla gång). Sedan var det skidorna. Typ ett par proffs, proffs, proffs skidor.
Säljaren: "Prylgalen förstår jag"
Pappan: "Nej, men jag är trött på att köpa billigt skit."
Jag (endast i mitt huvud): "När det inte gäller min skit tydligen"
Så mättes pappans spann ut också, men inte utan att det skulle snackas en jäkla massa. Och sedan kom jag på att vi behöver ju stavar också. Säljaren plockade fram ett par standard- Swix till mig och så provade pappan ut något top of the line till sig.
En timme och 45 minuter senare kliver vi ur affären 8.900 kronor fattigare. Då hade jag ändå fått 300 kr rabatt på pjäxorna och 200 kronor rabatt på stavarna. Vad pappan fick vet jag inte, men jag hoppas att det var mer. Mitt paket gick på 3.800 tror jag efter rabatten. Då vet ni ju vad pappans paket gick på.
Nåväl. Och, som det uppmärksamme redan konstaterat, vad händer nu då? Det finns ju ingen snö. Näe, precis. Nu står de där vackert i förrådet och samlar damm.
Men pappan skall tydligen börja träna inför Vasaloppen, ho ho ho!
Sjukstuga
Fick hosta i fredags. En sådan där härlig som börjar allra längst ned i lungorna. Ni vet som inte rör sig ur fläcken till dess att man hostar så man kräks. Mumma. Ignorerade det i lördags och var uppe med familjen. Lördag kväll blev det så till följd 39 graders feber. Igår låg jag på soffan hela dagen med feber. Vilket endast resulterat i att jag tydligen ligger i tacksamhetsskuld till pappan eftersom han behövt ta två eller tre extra spadtag med sonen. Jo, jag rände runt och jagade jag också som vanligt, men det var ju inte bara jag i helgen. Mer så. Idag är jag hemma utan feber. I princip. Men det behövs en dag till innan jag orkar jobba.
Pappa har fått vatten på sin kvarn...
I fredags sprang en komplett galen pojkvasker in på ett dagis i Belgien och högg hej vilt. Detta blodbad avslutades med att en fröken och två små barn fick sätta livet till och 10 barn och 2 fröknar blev skadade.
Efter ett par timmars jakt tog polisen fast gärningsmannen. Eller "gärningspojken" kanske man ska säga. Nu sitter han tyst som en mus, vägrar säga något och matvägrar. Han får dropp för att han ska kunna fortsätta leva.
Reflektionen blir då:
1) Varför upprätthåller ni hans liv? Förtjänar han det? Jag tycker faktiskt inte det. Enda anledningen till att han ska få fortsätta leva är att han ska få gå ett ännu värre öde till mötes.
2) Ja, pappa, nu fick du vatten på din kvarn. Pappa lever nämligen i tron om att alla, utan undantag, i Belgien är precis galna.
...jag börjar bli benägen att hålla med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)