tisdag 2 december 2008

Körigt

Egentligen har min dag varit ganska bra. Bara det att jag har så jäkla mycket att göra. Hinner inte med något. Ägnade i princip hela dagen i fredags till att göra en presentation i powerpoint. Det blev lite kruxigt för det skulle tajmas med musik lite här och där. Men det blev jättebra till slut. Bara det att. Nu ville chefen ha min presentation för den var så bra. Och det är ju bra. Men så klart, då skulle ju det där in och ett klipp och några bilder och så så mina vältajmade sekunder for åt helsefyr. Bananskal säger jag. Har inte gjort ett skit mer idag. Jo, lite, men jag skulle ju hoppa med Ellen. Får bli i morgon. Verkar som om barnen där inte är riktigt införstådda med kärleksveckorna...

Bamseklubben.


Som ni vet ska cirkus Alm och tillhörande släktingar åka till Kanarieöarna inom snar framtid. Nytt för i år är all inclusive och Bamseklubben för barnen. Ni hörde rätt. Fri sprit medan mamman är utan barnen. Vilket drömtillhåll. Visserligen kommer jag oroa mig hela tiden men ändå, på pappret känns det bra. 

Igår kom i alla fall barnens saker till Bamseklubben; varsin t-shirt, ryggsäck och keps. 
Det som kom som en liten överraskning var att det bara kommer att vara barn med jättehuvuden på Bamseklubben. För kepsarna passade pappan bättre än det passade barnen. Dessutom. Ryggsäcken är så jäkla stor att jag lätt får plats i den och samtidigt kan dricka vin. Så vad tusan oroar jag mig för. Både dricka vin gratis, se barnen OCH ta det lugnt. En tre-stegs-raket om något!

Headset-skägg (helvets fan)

Känner ni igen det här? Jag vet att ni gör det! Headeset-trasslet till telefonen. Det på bilden är en mild form av det. Oftast är det värre. Mycket värre. Det ringer i telefonen men allt man får upp är ett samesurium av sladdar och högtalare och knappar och när man väl svarat sitter allt som ett skägg under hakan, alltså ett headset-skägg. Vidrigt. 

Sladdtillverkare: GÖR NÅGOT ÅT SKITEN innan jag klipper i varenda sladd till en mobil, som jag ser from nu.

Thats what friends are for!

Jobben hopar sig, privatlivet suger, stressen är komplett, jag hinner inte med lunch och vad händer då? Jo då dyker min egna lilla Lotto-fabror upp i form av Jenny! Jenny - en egen gubben i lådan med Cola light, en älsklingswrap och en påse med champagne-choklad från Betsy Sandberg. För att pigga upp mig! Vad mer kan man begära? En vän som ränner i regnet och gör detta på min sämsta dag någonsin. Hela jag strålar nu. TACK!

p.s. Hur många champagnetryfflar måste man äta för att bli packad? Någon som vet?

Gammal kampanj lever fortfarande

Den här kampanjen jobbade jag med för typ 2 år sedan. Det är stora vepor som sitter runt kvarteret Putten. Jag vet att vår läsare Lotta har lika stor koll som jag på det här kvarteret. Nåväl, kampanjen sitter fortfarande uppe och lever. Fräsigt!

Hoppa från Skurubron vs slänga sig framför tåget vid Slussen?

Vidrig dag. Bråk med barn nr 1. Barn nr 2 har inte sovit för fjärde natten i rad. Imorse fick jag typ tungt att andas och skickade då sms till Anna för att hjälpa mig igenom den vidriga morgon. Hon lovade att både hoppa och lägga sig på spåret med mig. Skönt. Då är jag inte ensam. 

Blä, tvi och usch och fy!

måndag 1 december 2008

Schlurrrp!

Lite för lite sådana här på sistone. Man skulle ju kunna tro att det inte är det minsta fräsigt här. Nåja, så då råder jag bot på det. Vi kan väl låtsas att det här är just nu. Så att jag inte sitter på soffan och bloggar och glor på TV. Lite sköna drillar i en bar någonstans varmt känns mer lockande.