Jag har ont i magen och vill kräkas. Jag har huvudvärk och vill gråta.
Och jag hatar det jag älskar och hatar.
Jag vill bara resa mig upp och gå. Och ta mig vidare.
Det är en tung process. Och en aldrig sinande ledsamhet, trots att jag borde veta bättre.
...att jag inte lär mig.
Till mina nära: Tack för att ni finns där när jag inte själv orkar. Ni vet vilka ni är.
11 kommentarer:
... jag skrev en liten kommentar på ditt förra inlägg ...
vill lägga till: det är inte lätt att vara människa. Det är inte lätt att göra rätt alla gånger. Det är inte lätt att förlåta sig själv. Men bra om man gör det...
KRam!
Söta.
Om det var närmare mellan Skåne och dig, så hade Madeleine-akuten ryckt ut med kram-mat-bedövande dryck med blåljusen påslagna!!
Kram!!
Lyssna bara på de som hjälper dig,
inte de andra,
luta dig mot de som stöttar,
inte de som faller undan,
tänk på dig Ellen,
krama dig,
tyck om dig,
du måste hålla,
den trasiga Ellen ska lagas nu, och det kommer att bli bra, du är stark, innerst inne, skit-jätte-mega-stark, det vet vi, och fin och snäll,
nu är tiden att vara snäll mot dig,
du kommer först,
du och barnen,
ingen annan,
*kram*
Helena m.4 säger så kloka saker.
Jag kan bara hålla med om att du och barnen är viktigast i ditt liv. Det kommer en tid när det går lättare, successivt och till slut blir det mycket bättre.
Kram <3
Jag har delat ut några röda kort idag kan jag säga!
Och det blir räfst och rättarting på det!
Orimligt. Osmakligt. Onödigt. Och det är bara några av alla O jag har i huvudet.
Ta ingen skit, Ellen!
Pussar, kramar och allt det andra!
Tur att du finns nära Anna när jag känner mig för långt bort...!
Även om jag inte känner dig så skickar jag en stor varm kram!
Du är stark som orkar skriva om det!
Kram Annica
Du har mitt nummer.
Kan inget annat säga än KRAM!
Inte tillbaka, kom ihåg pincetten. KRAM <3
Skicka en kommentar