När jag reste mig för att gå av, i en överfull tågvagn där man inte kommer framåt utan att alla andra i vagnen först går av, så räckte inte det riktigt. Tjejerna suckade och stönade och klättrade över säten i sina minimala kjolar/shorts (ja, jag erkänner, jag ställde mig med flit och blockerade lite eftersom ju 99% av alla på tåget har ungefär lika bråttom till sina jobb som snärtorna har till plugget). Klättra får de väl göra om de vill, men mer praktiskt vore ju att sätta sig ytterst. Eller vid dörrarna, som alla andra som har galet brådis. Men jag är ju bara en gammal bitter tant.
Jag masade mig på tunnelbanan i alla fall. Och ser man på.. Här kommer de ju! Efter mig. Så vad tjänade de på hinderbanemanövern?
Gamla bittra tanter förstår inte heller minishorts/minikjol och vinterjacka-kombon. Nakna ben men pälsmössa typ.
Av allt att döma skall det i alla fall vara svarta quiltade jackor från Hope i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar