Förlåt att jag finns...

Satt bredvid en yngre kille på tåget som gick av vid gymnasiet. Då kom en kvinna av lite lufsigt snitt istället. Och satte sina väskor där jag satt. Eh, jaha? Syns jag inte? Inte hade jag rest mig upp heller utan hon liksom tryckte ut mig i gången och tittade på mig avsmak och förakt. Så jag syns väl tydligen. Men det är skitjobbigt att jag finns.
Fast det tycker ju inte jag!