Sjukt sent idag. Barnen sover som björnar i ide på måndagmorgnar. Och har jag tid försöker jag låta dem. Vid pass 07.40 gick jag in och städade bebisens rum och drog upp rullgardinen. Då vaknade han ju till slut. Satte honom att sköta sig själv vid frukostbordet.
Upprepade samma procedur inne hos barnet. Han vaknar inte. Sätter mig i sängen och lyfter av täcket och smeker honom på ryggen en stund. Han vaknar inte. Går in i badrummet tvärs över korridoren och sjunger så högt jag kan. Till slut hasar det in ett halvdött barn:
- Mamma, jag är sjuk...
Tittar på honom, känner lite på pannan:
- Ojdå. Är du sjuk? Vaddå för sjuk?
- Sjuk.
Han har inte snuva, är inte hostig och verkar inte särskilt illa däran.
- Har du ont i halsen?
- Ja...
Tar fram termometern och kollar. 36,5. Blir fundersam. Han är aldrig sjuk, och har heller aldrig påstått det själv utan brukar snarare påstå att han är frisk även när halsen är svullen så han knappt kan svälja och det rinner neongrönt snor i hela ansiktet. Funderar lite över vad jag har på jobbet idag, om någon annan kan ta mötet med VDn och så... Kunde ju vara lite mysigt att vabba, särskilt om bebisen kan vara på dagis... Fast om han inte har feber och det inte syns på honom så tänker jag att jag tar en rövare.
- Kom nu. Vi ska klä på oss.
- Måste jag gå till dagis ändå?
- Ja, det måste du. Jag hittar ju ingen sjuka på dig.
- Men jag har ju massor av hosta!
- Du har ju inte hostat på flera dagar..?
- Men mamma! Jag VILL inte ha galonisar...
Aha. Så klart. Det regnar. Din lilla filur! Well I'm on to you now!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar