Alltid gråter man för något!

Allt som har hänt i Norge är hemskt och fruktansvärt. Men idag gråter jag en skvätt för Daniel, som jag inte kände alls men som föddes bara 17 dagar före bebisen och ändå hann både få, och dö av cancer.



Det är ju bara för jäkla vidrigt!

Idag har jag velat strypa båda barnen säkert 17 gånger. Slutar med det nu... Bara pussar och kramar resten av dagen!