Bebisen tog nyckeln till skänken och drog iväg. Jag var inte snabb på, så han hann gömma den någonstans. Fick leta i gott och väl en kvart innan jag hittade den under pianot.
Tänkte att det är ju inget vidare med så små barn, de kommer ju inte ihåg vad de gör.
Men sedan kom jag på att det faktiskt kan vara lika illa med större barn. Jag minns inte om jag gick i högstadiet eller gymnasiet, men jag var i alla fall minst 15. Brorsan, som är lite drygt två år äldre än jag, fick för sig att gömma mina hemnycklar. Minns inte om det var för att skoja eller om det var för att han var sur för något. Men han sa aldrig att han gömt dem och när jag kom på att de var borta hade han glömt var han gömt den. Trots att han hjälpte mig att leta förblev de borta. Först efter 3 dagar hittade jag dem... I skålen till toaborsten i ena badrummet. Snacka om tankspridd om man inte för sitt liv kan minnas var man gömt dem. Det var ju med uppsåt och inte bara så att han liksom lade ifrån sig dem någonstans...
Inte en favoritlek i alla fall!
Så det så sa Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar