Onsdag morgon.

Vaknar vid 3. Stora har kissat i sängen för han "såg inget eftersom det var mörkt". Mysko det där med natt... Stora flyttas över till Lillas säng medan jag bäddar om i hans säng. Vaknar vid 5 med taggtråd i halsen (har ju halsfluss som ni vet). Sekunden efter kommer Lilla upp i vår säng. En timme senare säger Lilla: Jag har kissat i eran säng. Upp och ta hand om eländet och sätta på en tvätt (vår tvättmaskin går för femte gången nu sen första incidenten i natt). Då kommer Stora ut som har kissat i Lillas säng. Igen. (Herreguuuuuuuud skjut mig om jag väljer att skaffa fler barn. I alla fall killar som verkar kunna kissa i sängen tills dom är hundra).

Bädda nytt, bädda om, stoppa in saker i torktumlaren, hänga upp, sätta på ny maskin.

Plocka ur båda diskmaskinerna. Komma på att Lilla har grötfrukost på dagis. Mannen har INGEEEN möjlighet att ta det. Får utbrott. Har ont i halsen.

Skickar iväg Stora och man och hastar på mig ett par sladdriga jeans och en ful tröja och drar iväg osminkad (hej blekfeta hamsterkinds-knarkare i spegeln).

På dagis hamnar jag vid ett bord där det sitter tre föräldrar och deras barn som jag typ aldrig sett. Jag har ju ingen röst och snorar som få men vågar inte riktigt säga att jag sitter med halsfluss på dagis och fullkomligt häver ur mig baciller på alla barnen. Och föräldrarna.

Så jag sitter som en kuf på flajen av bordet och hmm:ar och harklar och snyter mig och svarar knappt på tilltal.

Nu är jag tillbaka hemma igen. Och har satt på ännu en maskin. Och ligger i gästrums-sängen.

Och vem vet. Jag kanske bestämmer mig för att kissa ner skiten. Varför inte?

- I min lilla värld av kiss/Ellen