Om att vara mamma.

Stora är sjuk. Han ringer mig till jobbet från sin mobil som han har fått av sin morfar (tack så jävla mycket pappa). Han ringer inte en gång, inte två, utan 518 gånger. Han längtar efter mig, han vill fråga om han får en glass, han vill veta när jag kommer hem. Osv. Vid 1630 ger jag upp och åker hem. Jag hinner inte ens kissa - så fort vill jag hem. Stora har nämligen ringt och gråtit och vill att mamma kommer hem. Jag väljer med hjärtat och åker hem.
Jag ska träna vid 1930 och måste äta innan och helst inte för nära träningen så att jag kräks. Men.
Det var länge sen, sen jag satte mig själv i främsta rummet.
Så.


Jag börjar med att plocka upp i hallen (jag måste kissa), det som "den" som vabbar inte har gjort. Sen sätter jag på en tvätt.


Jag ska ju resa bort i övermorgon. Jag måste ju ha kläder. (Och fuck, jag måste kissa. Nu.)
Sen har jag tydligen lovat barnen att spela lite pingis.


Så det gör jag fastän jag behöver kissa.



Men. Varför ligger det mer kläder och oöppnad post på matbordet? Och varför har jag inte kissat?


Och varför är inte tvättmaskinen påsatt men full? Och varför är inte jag full? Nu måste jag sleva i mig min mat på stående fot. Och-javisst!


Jag måste ju kissa oxå. Jag får göra det medan jag sorterar posten



- A bientôt// Ellen