Njuter av en lugn stund på stranden med barnen. Eller njöt - nu har vi fått sällskap av neurotiska familjen. Dottern som är äldre än barnet och kan simma får inte vara i vattnet utan att pappan är med. Trots att vattnet inte når henne till armhålorna ens på det allra djupaste innanför bryggan. Pappan kallar henne Anna och mamman kallar henne Amanda (eller mandy).
De har en liten kille också och det går inte två minuter utan att det skriks någon form av förbud till barnen. Skitjobbiga. Och som tur är väntar mamman en tredje som skall få leva under denna förbudsterror. Utvecklande. Då är det alltså två lite större barn och ett litet mindre i vattnet (vid strandkanten). Totalt. Så det är inte så svårt att hålla uppsikt.
Och så har de tagit med kakor, men barnen får inte ta för de ska hem och äta lunch sedan. Men ta inte med kakor då!? Eller är det en karaktärsdanande övning?
Morsan är sur för att dottern inte vill träna på att simma utan bara vill leka. Well, make it fun då! Om träningen bara är en serie måsten och förbud då är det inget vidare skoj, det fattar jag med!
Och så kan man tydligen knappt vara här för allt fågelbajs. Som jag själv sett noll av. Men ändå!
Suck, jag tror jag går hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar