Partaj i dagarna två.

Alltså. Vore det 1996 nu så hade jag skuttat ur sängen för en timme sen, sprungit ner till tvättstugan i min fina tvåa i Fredhäll, där jag bodde då och sen lagt mig i sängen och läst en tidning. Efter det hade jag dragit ut och sprungit och sen mött upp en kompis och planerat att dra till Sturecompaniet eller Gino eller nåt på kvällen för att möta upp alla kompisar där (som jag även jobbade med under den här allt-är-toppen-och-jag-orkar-allt-jämt--och-jag-är-pinnsmal-tiden). Även om jag hade varit ute och partajat tre dar i sträck innan (pinnsmal) och hade 200 kr kvar till lön så var ju det inte ett problem...(pinnsmal). Tydligen.

Well let me tell you something. 2010 ser lite annorlunda ut. Jag har partajat i två dagar i sträck och jag ser ut som ett helvete. Förutom att jag är mycket mycket ful och behöver MYCKET kräm



för att se okej ut and not so much pinnsmal längre, så är jag sjuk. Halsen är svullen, snoret rinner. Febern är påtaglig. Ögonen puffiga och kroppen... Den pratar vi inte om.
Eller okej då; tänk på den äldsta människan du någonsin har sett. Dubbla det och där, TADAAA, har du mig.
Katastrof.


Det enda som är uppgraderat är att jag fortfarande tvättar men i min egna tvättmaskin. Och jag har mer än 200 kronor kvar den här månaden. Jag har 300!


- Posted from Ellens iPhone