Hur är det möjligt att hata ett litet barn? Helt orimligt men tyvärr sant. På dagis finns en liten kille på uppskattningsvis 3,5 år som jag fullkomligt HATAR. Bara jag ser honom blir jag helt galen och vill gå bärsärkargång!
Att barn är utagerande, skriker och är hårdhänta accepterar jag. I de flesta fall. Men tydligen inte i detta. I morse när vi kom så stod han med en liten slana av något slag och slog efter folk. Missade mig med en hårsmån. "Du slåss inte med den där" väste jag mellan sammanbitna tänder och tänkte samtidigt att träffar han mig så då jävlar. Men hallå, han är ett barn. Kan han hjälpa att han är yngst av tre bröder och måste slåss för att ses hemma? Är det hans fel? Har han bett om att ha det så? Knappast. Men faktum kvarstår. Jag tål inte stackarn.
Egentligen är det väl hans mamma och pappa jag borde hata men nu är känslor inte rationella tyvärr. Skall försöka bättra mig...
1 kommentar:
Känner igen känslan. Inte så främmande med den. Vi har också djävulsbarn på dagis.
Saker ska klippas i, grejer ska hängas upp, saker ska fixas.
Skicka en kommentar