Att köra till Skåne.

Eftersom min mans pappa och båda bröder bor nere i Skåne så bilas det dit rent frekvent. Jag älskar att åka bil och känslan av att vara på väg någonstans. 

Dock har vi åkt så många gånger att jag för länge sedan har tröttnat på vägen. Hundra gånger om. Här är en summering av gårdagens resa:

 

Tack och lov för 120-vägar...barnen tjatade hål i huvudet på mig vilket gjorde att vi kom fram typ 1 h senare än beräknat. Att vi inte kom fram 15 timmar senare berodde enkom på att det finns 120 vägar där man kan dra på, tja, lite mer än 120.

Småland. Denna skitplats. Och för att toppa Småland så har dom Markaryd. Och efter det... då kommer det värsta stället av alla ställen...

Vittsjö. Alltså Vittsjö. Vilket jäkla elände. Det är förvisso rätt fina hus, det ligger vid en sjö men första gången vi åkte förbi där räknade vi till typ 13 pensionärshem. Det är inte okej för ett ställe med typ 1500 invånare. Hela stället känns så miserabelt. Jag får ångest varje gång vi åker igenom det här samhället. 

En märklig sak är att typ lika många som ligger på hemmet där verkar det vara som blivit offentliga personer. Eller vad sägs om: Fredrik Ljungberg, Peps Persson, KG Hammar samt Gustaf Fridolin. Märkligt. Jag kan tänka mig ett värre ställe att bo på och det är i Emmaljunga. Det är hemskt. Där finns inte ens en affär. Bara eternit-hus och Emmaljungafabriken.

Sen kom jag till Bjärnum. Där hade dom stängt av vägen så jag fick åka en obskyr väg genom ett industriområde. Äckligt. 

Nu är det i alla fall morgon och idag ska vi på begravning då. Ska bli skönt att få ett avslut. Det här hänger verkligen över oss alla. Min kropp är slut. Jag har jätteont i halsen, har haft feber inatt och har både nackspärr och superont i ländryggen. Jag gissar att jag mår bättre imorgon. 

KRAM och god morgon från ett soligt Österlen.