Söndagar är också helg även om inte lika mycket.

Ellens söndagar nu för tiden!

I maj-2008 bytte jag jobb. Jag är både glad och ledsen över det. Glad över att jag kom till mitt nya jobb där jag trivs så bra. Glad att jag jobbar med fantastiska och kreativa människor. Glad över dom arbetsgrupps-konstellationerna som finns. Glad över att det är högt till tak. Glad över att många av mina arbetskamrater även har blivit vänner. 

Och inte att förglömma; glad över arbetstiderna.

Ledsen är jag för att jag egentligen inte var klar på mitt föregående jobb när den här chansen kom upp. Ledsen för att jag inte träffar alla vänner som jag fick och hade förmånen att jobba med. Min förra chef sa till mig när jag sa upp mig. "Det är tråkigt att det här händer för det känns som du går från något istället för till något och så ska det ju inte vara". Han hade precis hur rätt som helst.

En annan sak som spelade in var arbetstiderna. Som småbarnsförälder så är det ett dilemma. Jag menar, jag är inte korkad. Jag VET att reklambyrå är ett ställe där det blir mycket övertid i sig. Jag köper det. MEN man måste kunna arbeta heltid och ha barn. Så har jag alltid resonerat. Frihet under ansvar. Väldigt få tjänster på en reklambyrå räknas på hur många timmar man sitter vid skrivbordet. Många delar av min tjänst kan jag alltså mycket väl göra hemifrån. 

Så funkar det där jag jobbar nu och så funkade det där jag jobbade innan...nästan. Bara det att det aldrig tog slut. ALDRIG. Jag hade ett gäng 80-timmars veckor där kan jag säga. 80-timmar på 35-timmars tjänst. Det är ofräsigt. 

Det fanns ytterligare ett själ till att jag bytte arbete. Det här är inte rätt forum för det (just nu i alla fall) men det finns några läsare som vet exakt vad eller kanske t.o.m vem jag menar.  

Konklusionen av det här är att: Numer räknas mina söndagar som helg också...