Jag är så trött att jag nästan spyr. Och ändå är klockan inte mer än 0.30. Mitt barn har sovit sedan typ halv åtta, åtta, men vårt besöks barn sov inte ens när de gick för en kvart sedan. Puh. Och då har vi ändå varit ute på sov-promenad tidigare. De tror att det ligger i generna, vi tror att det ligger hos föräldrarna. Det klart att vi har fått jobba för att få vårt barn att sova när vi vill. Det klart att det inte alltid är "en bädd på rosor" men det är fan värt det och han älskar oss mest ändå. Och vi orkar med livet.
Agathon har haft en omtumlande dag idag tror jag. Anlände i morse vid pass tio. Barnet är helt begeistrad över fenomenet chinchilla. Det har blivit lite morot och några russin för att förklara att den är snäll och inte bits och därefter är det ju svårt att säga no more russin. Men
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar