Hjärtcancern

...visade sig vara kalk och brosk. Hurra! Och som bonus har jag fått en inblick i min överkropp. Fräsigt värre. Fräsigast var att bli lämnad ensam med ultraljudsapparaten i 10 minuter innan doktorn kom. Jag kom på en massa roliga tricks som man kunde göra och den hade massor av roliga knappar som jag ville testa. Glömde dock att ta bild, darn! Hade kunnat bli fräsigast hittills. Men ni får helt enkelt tänka er själva.
Näst bäst under hela undersökningsfeaturen var att när doktorn skulle visa mig alla mina fina detaljer under huden så höll hon sina korviga fingrar ivägen hela tiden, så allt jag vet om mig själv är att jag har hud, under den ligger det faktiskt inte så mycket fett och under det har jag ben. Och allt det som alltså ser ut som doktorns fingrar är kalk och brosk. Så om jag har tur får jag leva några år till.
Detta skall naturligtvis firas. Med skumpa och umpa-bumpa. Känns bra för det ger mig en ursäkt att fira mig själv istället för pappan på fars dag. Tänkte bjuda in Ellen till denna flådiga hyllning av mig själv också. Fy fan vad jag är bra. Och snygg. Och Ellen ser inte ut som Peter Harryson. Peter Harryson ser ju typ inte ut som Peter Harryson ens. Ett berg av fett med fötter, händer och en kålrot snarare.