Var ute och sprang. Trampade fett snett. Knastrade härligt skönt i varenda ligament. Så det blev ingen succé idag.
Men nu är jag och Brynolf ute och går, och jag känner inget. Vristen borde vara tillräckligt kall för att smärta om något gått riktigt sönder så det blir kanske nya tag i morgon. Kanske.
Skrämde slag på en skogsmus med mitt vrål i alla fall. Alltid något.
En stekig, fräsig dans på gramourens rosor if you will! Och just nu, denna lördag, precis mellan förrätt och varmrätt blev det snäppet mer flådigt. Ett par karat på ett fat, kan det va't? Njae, men nästan:
Jodå. Så här tjusigt kan det bli mitt i maten! Och till det en cabbe från 2008! :)
Utan minsta lilla tillstymmelse till plan traskade jag iväg med barnen till Tippen för att handla middag. Blev en förrätt av typen "no-no", dvs dyr råvara.
Extremt nöjd över ruccolan jag fick med. Ni ser ju hur vackert det gröna gör sig mot det röda. Eller skulle ha gjort om jag tänkt på det. Till varmrätt blev det ett misch-masch av grejer som när jag kom hem blev mozzarella och örtfyllda kycklinglårfiléer inlindade i kotlettbacon som ska grillas.
Kan bli bra. Man vet aldrig. Kan bli gegga också. Till detta en cabbe från 2008.
Åkte efter lunchen ut till Gustavsbergs Hamn för lite glass. Där hittade vi ett riktigt kap, som Ellen har shoppat!!
Det blir så när två damer med stil och klass låter estetiken tala... Lite konst för nattduksbordet! Själv funderar jag på dessa:
PS: Roligast tyckte jag var om kassörskan skulle se vilken kombination vi valt ut. Men Ellen vägrade, så hon köpte K och jag fick pengar att köpa U. Verkade inte som om kassörskan märkte något. Förrän jag sa att de skulle ned i samma påse. Då flimrade något förbi tants ansikte minsann, och dessa två galanta damer tumlade ut skrattandes. Ett mål i sig.