Det värsta med en stressig jobbvecka där inget riktigt hinns med är att huvudvärken kommer som ett brev på posten så snart man kopplar av. Det blev ingen träning i veckan, och som jag mår kommer det inte bli någon idag heller. Hoppas ni tycker om mig även när jag ser ut som Cyndee Peters.
Eller inte. Kommer ingenstans. Stora var på ett uselt jävla humör igår. Inatt var han uppe 3 gånger (utöver den gången han var uppe vid 21-tiden) och sen vaknade han vid 5-rycket imorse. Min man är ibland det lamaste ni kan tänka er och "sätta-sig-på-tvären-störd". När dessa två infaller ihop och är en kombo med Storas tonårsfasoner - då får mamman huvudvärk. Och vill ligga i fosterställning. Och gunga. Och behöver gråta.
Jag sitter på sängkanten och försöker samla ihop mig. Alla andra har gått ut till backen. Inte jag.
En i övrigt vacker kvinna, som dessutom är det svenska näringslivets mäktigaste, sätter en rosett på magen som en treåring. Jag bara väntar på att hon ska dra kjolen över huvudet.
Tur för henne att hon redan är mäktig. Annars känns oversized rosetter kontraproduktiva det syftet.