Kvällen fortskrider

Det bidde en flaska Cote Rotie och nu är det en Bonnaire från 1996. Så jäkla god trots att det är en Blanc de blancs. Eller blaaaa dö blaaaa som det heter.
Ett barn sjukt innebär att jag myst med mina glas i soffan och maken har skött marken. Precis som sig bör. Synd om barnet men det funkar bra för mig.
Presenten från maken blev ett avsevärt bidrag till klädesshopping inför nytt jobb. Helt perfekt!
Nu: Lösgodis!



Så det så, sa Anna

Födelsedagssvid

Dagen till ära så sunkar jag runt i röda strumpor och smutsiga jeans! Och inte fan har jag bäddat heller!

Två buketter blomster har jag fått. Inget från maken än. Jo, en sång 06.45 förstås.

Och dagen till ära kom snickarna innan vi ens stigit upp så ena kom och frågade efter vindsnyckeln när vi fortfarande låg i sängen! Upp i trosor och linne och visa honom runt. Fräääääääsigt. Det är så man vill börja sin 38-årsdag. Med fokus på gropiga lår och bh-lös övre del..... Mmmmmm kände mig som en hot mama. Not.

26:e dag Henrik

Vi missade 20: dag Knut helt uppenbarligen. Det var jag som inte riktigt hängde med. Men idag är det Henrik och det har gått bara 6 dagar extra och julen är nu officiellt utkastad även härifrån. Lite mer vårfeeling i upplägget.

Födelsedagsbarn här på bloggen. Och det är inte jag.

Congrats finaste älskade Annapanna.

- I min lilla värld av blommor

Platthelvete.

Alltså; allvarligt talat. Finns det någon av er läsare, till exempel en Stockholmare-som ofta exponeras för detta spektakel, som tycker att det finns något som helst rätt med Sergels Torg? Och varför står det typ tusen barn där, i åldrarna 10 år och uppåt, och hänger med kreti, pleti, knarkare, galningar och annat galet folk?! Varför, varför, varför?



Väck med stället. Bort. Blä. Eller. Sanera, mjuka upp, städa, fixa, kör iväg och gör om gör rätt. Ångest. Och då pratar vi inte ångest utan ÅNGEST.

Annars. En mötesintensiv dag och mycket kärlek i luften. När det gäller jobb så är jag verkligen hemma. Jag har tusen och en fina kollegor.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Hur jag har det på mitt nya jobb?

Fantastisk. Så här ser en del av mitt skrivbord ut nu:


Blommorna och ljuset fick jag igår på min först dag här. Varje morgon serveras en frukost av rang.
Så medan jag sorterar mailen så äter jag frukost, dricker te och njuter.

Igår tränade jag också med PT. Hell vilket djävulusiskt pass. Först intervallcykling i 20 min följt av 20 minuter löpning i 4% lutning. Baklänges. Och. Efter det följde 25 minuter av ben och magträning i träningsmaskiner. Det hela var jättejättejättejobbigt. Jätte. Men.
Jag är stark som en björn nu.
Och det är märkligt; för när min tränare säger att jag, by far, är hennes starkaste kvinnligaste kund någonsin. Och att intervallerna jag kör, är på samma nivåer som hon och hennes kollegor kör med dom bästa av vältränade killar...
Ja då orkar jag ännu mer. Fastän jag är totalt slut.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

På väg...

Då var det officiellt! Jag har sagt upp mig. Skedde redan i tisdags men chefen har varit bortrest så hon har inte haft tillfälle att berätta förrän idag. Börjar på nytt jobb senast i april. Skall bli konsult igen och det skall bli sjukt kul! Har länge behövt lite mer utmaning och motivation och det hoppas jag få nu.
Men det blir en udda känsla att ta över mitt gamla jobb nu i 2,5 månader och sedan lämna igen. Hinner precis haja vad jag sysslar med när jag skall sluta. Uppsidan är väl att jag kanske inte måste dra så mycket i de största och längsta projekten, det är ju knappast någon idé.

Men det är vemodigt att vara på väg att sluta. Det är en bra arbetsplats jag har med härliga kollegor och ändå kul arbetsuppgifter. Men man måste gå vidare ibland oxå...