Golfmania

Det är golfsäsong snart ska gudarna veta. Jag tycker dock att jag är en fullfjädrad golfspelare (mmmm) så jag behöver inte öva. Dock drillas barnen in i golfvärlden...så att mina barn kan ta hand om mig och Anna på ålderns höst!

Idag är det dock Lilla och hans kompis som jag kör hårt med.

Posted from Ellens Iphone

Nyckelkompetens!

-- Posted From Ellens iPhone

Tusen år.

Av kontaktrapporter och kundmöten avslutas nu. Om en timma dricks det skumpa. Det. Det är nåt jag känner igen och är bra på.

Sagan om när mamman fattade...

Alltså jag måste erkänna. När jag fick Stora fick jag en chock. Jag vart helt förlamad av att jag hade fått barn. Jag fick ingen ordning på sömnen och blev en trasig människa. Jag kanske hade mått dåligt även om jag inte hade fått barn men det här blev katastrof. Efter 1.5 år kom Lilla. Inte lika mycket chock men ändock..

Folk runt omkring mig pratade så mycket om att "har man ett barn kan man lika gärna ha två barn för det är ingen större skillnad".

Så är det inte kan jag tala om. Tvärtom. Det är en enorm skillnad. Och fram tills bara för några månader sedan har mitt liv faktiskt bara gått ut på att överleva småbarnsåldern. Inte leva utan överleva. Att försöka hitta verktyg för hur jag ska orka jobba, orka vakna, orka vara en bra mamma, orka att vara glad, orka aktivera barnen, orka leva mitt "vanliga" hektiska liv.

Sen började det. Huvudvärken. Den arga dumma huvudvärken. I november satte den igång med full kraft och har hållit mig på bristningsgränsen sen dess. I början kunde jag nästan bara ligga ner. Nu kan jag jobba även om jag har svinont hela jäkla tiden. Men om alternativen är att jobba med huvudvärk eller vara sjuk med huvudvärk så väljer jag att jobba.

Nåväl. Det jag ville säga är att för några månader sedan kom en uppenbarelse. Jag förstod plötsligt hur man lever ett liv med barn. Helt plötsligt förstår jag hur jag ska göra. Hur livet ska gå till och hur det ska levas. Jag säger inte att jag gör rätt väl med mina barn men jag försöker göra det som jag tror är rätt och som jag tror ska stärka dem (dvs. 40% av gångerna är det rita-gissa-spring-alternativ, 40% av gångerna följer jag mitt hjärta, 10% är det ett rent genomtänkt alternativ och dom sista 10% är ett beslut i stridens hetta).

Så; älskade barn. Det tog mamma era första 5 resp 6 levnadsår att inse hur man gör men nu, älsklingar, tar vi livet med storm och jag kommer skälla på er, jag kommer tjata och jag kommer härja MEN allt jag gör - gör jag för att jag älskar er. Och inget annat.

Kund i SEB

Vi ska ha ett gemensamt konto. Efter 13 år tillsammans, 9 års äktenskap och 2 barn känner vi oss nästan redo.
Maken talade med kundtjänst som sa att jag skulle anmäla via SEB.se att jag ville bli kund, så att jag fick en dosa (jag är nämligen bara kund i Handelsbanken, Swedbank och Skandiabanken tidigare, om man inte räknar med ett antal miljoner i lån i SEB förstås). Sedan skulle jag och maken kunna öppna kontot hemifrån.
Så jag gick in på hemsidan och fyllde i alla uppgifter. Dagen efter kom ett mail att det inte funkade utan jag måste gå in på ett kontor för att bli kund. Så idag gjorde jag det:
Jag: Hej! Jag vill bli kund hos er så att maken och jag kan ha gemensamt konto. Jag försökte göra det via er hemsida, men det gick inte.
Bankgubben, nästan tusen år gammal: Nej det får man inte. EU-direktiv vet du.
Jag: Men ni har en länk på er hemsida där man kan fylla i en massa för att bli kund och det gjorde jag.
Bankgubben: Jaha, men det är strängt förbjudet.
Jag: Jaha (börjar nu starkt tvivla på att jag vill bli kund)
Bankgubben: Så vad för konto vill du ha?
Jag: inget alls egentligen. Jag vill ha en dosa så att maken och jag kan öppna ett gemensamt konto. (som sagt).
Bankgubben: Men du kommer väl att vilja göra transaktioner till kontot?
Jag: till det gemensamma menar du?
Bankgubben: Nej, till det här.
Jag: Nej, jag är anställd i en annan bank så jag hanterar alla mina pengar där.
Bankgubben: Men varför vill du då ha konto här?
Jag: FÖR ATT ÖPPNA ETT GEMENSAMT KONTO MED MIN MAN!!!
Bankgubben: transaktionskonto med internet kostar 10 kronor i månaden.
Jag: Ge mig bara minsta möjliga för att kunna ge mig en bankdosa.
Bankgubben: men du vill väl sköta dina betalningar från kontot?
Jag: Nej, jag kommer nog aldrig att ens sätta in några pengar.
Bankgubben: Så du vill inte ha kort då?
Jag: Neeeej inte kort!
Bankgubben: Jag kan ju kanske öppna ert gemensamma konto...
Jag: kan du? Måste inte min man vara här då?
Bankgubben: Jo, det förstås...

Till slut fick jag min dosa, vilket jag hoppas följdes av bankgubbens omedelbara pensionering. Och nu är jag helt säker att jag inte vill vara kund i en så snurrig bank!

E man snigel nu eller?

Maken har slarvat bort sin ring. Antar att han inte vill vara gift med mig längre. Nähä. Nä nä. Det är väl kanske lika bra.

Eller så kanske han åker på grovt spö just nu. Kommer Kosta honom brillar!

Föräldramöte.

Barnen har ritat sin familj! Jag är glad att Lilla har uppfattat familjen korrekt:


Låt mig presentera: pappa, bebis, bebis, jag (dagen till ära i majestätiska glosögon), bebis, bebis, monster.

Ja. Ja. Mmm...

-- Posted From Ellens iPhone