Men jag har ju i alla fall sparat då eller?

Hade en irriterande långsam dator på jobbet. Ni vet en sån där man kan dra igång den och sedan gå på långlunch och när man kommer tillbaka är den ändå inte helt klar? Att spara två ord i Word var en hel eftermiddagsaktivitet och att köra ett par program samtidigt var en prövning för mitt lilla tålamod.
Kändes extremt fräsigt att åka till kund med datorn påslagen och öppen 15 cm för att hålla liv i den.

Man var överens med mig att det inte var hållbart. Inte helt överensstämmande med ett effektivt arbetssätt. Så datorn söktes igenom, rensades och på alla sätt gavs alla chanser att skärpa till sig. Men icke! Den var helt enkelt smått efterbliven.

Så nu efter sommaren har jag fått en ny (dvs min exkollegas fd nya, men jag har inte haft den förut och därmed blir den alltså ny för mig). Den funkar fint. Svarar om jag trycker på en tangent, öppnar det jag vill, sparar, växlar obehindrat mellan program och så. Helt enkelt klarar alla de uppgifter man förväntar sig av en någorlunda modern arbetsplatsdator. Yaay!

Häromdagen kommer vår semi-tekniska ekonomitjej förbi mitt bord:

"Du vet din gamla dator?"
"Du menar skräphögen?"
"Ja, den. Jag roade mig med att pilla med den i helgen."
"Jaha? Och det gick bra?"
"Ja. Visar sig att den var inställd på permanent strömsparläge..."
"Jaha... Men.. Jaha?"
"Hur har du lyckats med det? Den är toksnabb nu ju!"
"Eh. Jag? Ingen aning."

Jag har alltså ställt in den på permanent strömspar. Så jag med flit har sagt åt skiten att inte göra några som helst operationer snabbare än en snigel. Toppen. Heja mig.
Man kan ju dock tycka att vår inhyrda fixa-dator-konsult skulle ha hittat det någon av de 45 gånger han checkat burken. Men nej.

Möjligen att jag kunde ha upptäckt något sådant hemma där jag är den enda IT-tekniker vi har, men jag tvivlar på det. Och jobbets dator är någon annans huvudvärk liksom.

I vilket fall så har jag ju gjort en god gärning. Säkert sparat en wattsekund eller två. God samhällsmedborgare. Jodå.

Nu gäller det bara att inte lyckas med samma konststycke igen!

Välkommen!

Idag har vi pyntat entrén lite extra för jobbandes och gäster här på jobbet. Någon har spytt innanför porten.
Det har sina sidor att dela port med MamaMia.

Ett par pjuck till...

Fick ett par skor till idag. Vinröda Fossil. Sitter perfekt. Puh!






Ned nedre bilden blev lite suddig, för barnen puttas...

Fulsnygg

Sitter på en uteservering och äter lunch. Njuter av lite sol i nyllet. Fluktar över gatan och skådar en urful jeanskjol. Ser också en herrkavaj och vit skjorta. Börjar kolla noggrannare, är det verkligen en kjol jag ser? Kan det vara ett förkläde eller jordens fulaste shorts? Misslyckad kilt?
Nej, det är en kjol. Med sprund. Till det svarta tajts på halva vaden, svarta nylonstrumpor och svarta damlågskor.
Ovanför herrkavajen är ett huvud med snaggat grått hår och flint och i nyllet skäggstubb. Till det ett par svarta solglajer och en cigg.
Som kvinna betraktat jäkligt uglo. Men det är ju en man. Och som man betraktat är han ju ljuvlig. Kör sin grej. Lite fifty-fifty hit ich dit. Heja honom. Han förgyllde min dag med sin självklarhet.

Tog ingen bild. Istället kan ni få njuta av hur det ser ut när Svullo (jag) ätit lunch med en en musbebis (Ellen).

Finurligt

I Örebro är de finurliga!



Fräsig slogan på gymet!

Och så har de en frisersalong som heter Kam Inn, ho ho!

Och en restaurant som heter Casa Nostra, he he... Med taglinen License to serve, hi hi.

Gäsp.

Träningsvärk?

Vi kan säga så här: idag har jag använt handikapptoan på jobbet.

'Nuf said.

Herpes?

Hörrni Heroes! Jag fattar att ni är sjukt nöjda med ert post-it arrangemang, men utifrån sett är det tveksamt...