Men usch!

Vi var och gungade med barnet igår. Pappan ger barnet världens fart så han skrattar så att han kiknar. Plötsligt märker jag att han tuggar på något.
Jag: Vad tuggar du på?
Barnet: Bara lite mat.
Jag: Mat? Men har du kräkts?
Barnet: Nej, det är mat. Det ser ut som kräks men det är bara min mat...

Huga! Gungar så fort att han får uppstötningar och tuggar i sig det helt nöjd... Kan inte vara min son...

Måndag.

Tillbaks på jobbet.

Ledsen till sinnet.

Trött och sliten hur det nu är möjligt, efter 5 dagars semester.

Helvetesflyg.

Här sitter jag på Düsseldorfs flygplats. Uppriven. Gråtfärdig.
Det har varit sjuhelvetesväder på väg från Bilbao. Personalen serverade INGET pga det. Alla fick sitta fastspända. Jag funderade ett tag på att hyra bil hem istället för att kliva på nästa flyg. Men. Sen kom flygplatsens sjukvårdpersonal som har hjälpt mig efter panikattacken. Sen bjöd flygplatsen på öl. Tack flygplatsen. Sen köpte jag en till själv. Ölterapi.

Jag är på baren på Bilbaos flygplats!

Vad vill dom med den här skylten? Fråga din biljett? Vad ska jag fråga och vad kommer den svara?
Nåväl. Det öser ner regn, det blixtrar mer än någonsin och jag har enorm ångest över allt i mitt liv just nu så att flyga i det här vädret blir en utmaning. Nu- hinka öl. Öl i plural!

Äntligen!

Egentligen lite väl tidigt, men samtidigt så fruktansvärt gott. JULMUSTSÄSONGEN ÄR IGÅNG, HURRAAAAAAAAAA!!!

Typ vilse i pannkakan

Som ammande mamma är det lätt hänt att man tillbringar en del tid framför TV:n. I torsdags kollade jag därför på Antikdeckarna på TV 4+. Av någon oklar anledning (i alla fall för mig som missade början) så var Johannes Brost med och deckade runt i stadens antikaffärer. Läskigt!
Det i kombination med att jag tidigare under dagen tittat på Pomos Piano skapade ruggiga mardrömmar under natten. Riktigt vidrigt. Johannes Brost som lekte med kasperdockor - inte okej...
Pomos Piano för övrigt. Helt utspejsat program och i torsdags hade de typ med torkade bajskorvar som de kallade sömnsångare... Jäkligt obskyrt...
Måste nog in i terapi nu för att smälta mina kasperdrömmar... Allt var i frotté bör tilläggas. 70-tal i kubik!

Morgon i saint Jean de Luz.

Min vän Sofia, som jag bor hos har åkt iväg för att lämna sin dotter i skolan. Då knackar det på dörren. En fransman m kablar börjar prata något. Jag fattar inget. Han fattar inget. Sen verkar det som om han gått fel och ber om ursäkt!

2 minuter senare sitter denna kvinna utanför uppfarten (i mitten av fotot under paraplyet)! Är jag mitt i en komplott? Är mitt jobb här för att radera ut min semester? CIA? FBI?

Hjälp hjäääälp!