Jag vet inte om ni är bekanta med det konceptet, men så är det i alla fall. Igår sprang jag häcken av mig (tänk om det ändå var så att häcken ramlade av när man sprang fort - då skulle jag inte göra annat. Och äta godis) för att hinna med den buss som går ända hem. Jag kan i och för sig ta de flesta bussar men då får jag gå en sisåsär 5-8 minuter hem. Tar jag den andra bussen får jag typ 30 sek promenad. I alla fall, jag hann med. Skönt!
Sitter på bussen och lallar i största allmänhet. Allt går bra. Men, så går jag av! Alldeles för tidigt! Glömde bort vilken buss jag satt på... überklantigt. Nu får jag gå trots min språngmarsch tidigare. Och häcken har INTE ramlat av. En lose-lose situation kan man säga.
Min kollega lilla Y brukar undra om jag har fostervatten i hjärnan. Jag börjar undra det samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar