Äntligen en fredagsanekdot

Vi hade varit och badat, eller kanske på en utflykt uppe i bergen, jag kommer inte riktigt ihåg. Det var i alla fall under en av våra semestrar på Rivieran. Jag tror att det var den andra när vi bodde i Mandelieu. Det känns så.
Vi var alltså på väg hem från någonstans. Det var varmt och vi var törstiga. Men hemma hade vi redan handlat så killarna ville inte stanna på någon affär. De satt fram och vi satt i baksätet, som vanligt. På något sätt lyckades vi i alla fall övertala dem att köra i på en McDonald's DT. Vi beställde en stor cola light i första luckan. "Eukey deukay, zat iss 50 sang" sa tjejen i luckan. Typ. När hon väl förstått vad "A large coke light" var för något, vilket tog sin lilla tid. JAg tror till och med att vi fick dra till med "Une grande coca light" eller något i den stilen innan poletten ramlade ned. Någon av killarna gav tjejen i lucka 1 ett 50 cents mynt och vi körde vidare till lucka två. Där ylar tjejen i den luckan: "50 cents s'il vous plaît!" Men, vänta nu, vi har ju redan betalat: "We have allready paid" säger killen som kör. Tjejen i luckan räcker ut en hand för att ta emot den peng som hon förmodar skall komma hennes väg. "No, no, no we have allready paid" säger killen igen med mer emfas. Handen försvinner inte. Vi ser colan stå där inne, på bara någon meters avstånd, men ändå så avlägsen. Dreglet rinner. Ögonen tåras på flickorna i baksätet. Handen är kvar. "Look, we have allready paid" säger nu båda killarna i kör. Tjejen tittar frågande på oss. Vad är det här för dårar. Tjejen försvinner ur luckan. Efter en stund kommer hon tillbaka med en kollega. "We ordered a coke, and paid in that window" säger en av killarna och pekar på luckan innan. Ingen reaktion. Två fågelholkar till tjejer står nu och tittar på oss. Ellen vevar ned rutan i baksätet. Till slut skriker vi alla i ren desperation "WE HAVE ALLREADY PAID!!!!" Hjälper inte. Och egentligen vet vi ju det. Att skrika något högre gör ju inte att man förstår om man faktiskt inte förstår språket som pratas. Jag, som är den enda som läst franska sitter och försöker febrilt formulera en begriplig mening som åtminstone på avstånd kan likna "Ursäkta, men vi har redan betalat i luckan innan", men det går inte. Jag är så paralyserad av törst att hjärnan står helt still. Innan jag hinner klart med min uppsats sliter Ellen upp dörren och rusar ur bilen. Tjejerna i luckan tror förmodligen att hon tänker lemlästa dem (och de är nog inte helt långt ifrån sanningen) så de slänger ut colan i riktning mot Ellen och stänger snabbt luckan. Ellen får tag i colan och vi drar iväg med en rivstart! PUCKON! tänker vi, och PUCKON tänker nog de också.
Så här i efterhand har vi ju insett att tjejen i lucka 1 antingen var tjuv eller trodde att hon förtjänade en dricks på 50 cents efter att ha tagit en så komplicerad order. Pengarna åkte i alla fall förmodligen rakt ned i hennes ficka. Hoppas att de brände ett stort hål där.
I vilket fall som helst så tror jag att vi är portade från denna snabbmatsrestaurang för all framtid. Men colan var god och kall, så det var det värt.