Min svensklärare i gymnasiet var en knastertorr typ. Totalt utan humor. Tyckte jag. Själv tyckte han nog att han var rätt festlig.
I ett prov (hur är det möjligt att det är gymnasiesvenska??) så tyckte han att vi skulle komparera 'tom'.
Jag tänkte rätt länge över hur han tänkt, om han slumpvis valt ord och ville att vi skulle bara göra, eller om han ville att vi skulle tänka.
Jag landade till slut, som enda person i klassen, vid det sistnämnda. Så jag komparerade inte tom. Det går ju inte att vara mer tom än tom. Är det tomt är det ju tomt liksom.
Ändå, idag - 20 år senare, känner jag att tommast nog ändå är det som bäst beskriver dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar