Hoppas det är långt till midsommar 2013...

Nästa år vid den här tiden kommer jag ha grym ångest. Det ska bli släktträff på mammas sida helgen efter midsommar.
Inbjudan kom för säkert en månad sedan. Gäller att vara ute i god tid tyckte man. Jo men visst. Nog är det så...
Den skall hållas på släktgården. En jättefin gammal gård i Vittjärv utanför Boden, som tyvärr delvis fått förfalla. Så därför rymmer den nu inte alla. Och min släkting som bjuder in till detta arrangemang utgår från att det finns husvagnar i alla grenar av familjen... Jo, fast vi som efter våra föräldrars emigrering bor söder om Ume älv har liksom inte funnit denna passion än. Inte jag, inte min bror och inte mina tre kusiner...
Så jag tänker vackert ta in på Bodensia (hotellet). Ja, och det vet man ju redan nu hur det kommer att tas. Snorkig nollåtta och det.
Alternativet är ju att för ändamålet hyra en husvagn och bil med dragkrok... Suck...
Har inte bestämt mig om det här med barnen än. De kan ju vara bra att ha med som sköld. Alla kommer prata om och med dem istället. Och fundera över om eller hur de är lika mormor. Hon är den enda de känner. Kände ska jag väl säga. Om jag har träffat dessa människor så har jag inte gjort det sedan 1979. Typ.
Å andra sidan kommer det att vara intill döden tråkigt för dem. Om inte andra kusiner och sysslingar följer med förstås. Får kolla status.
Det är ju trevligt om de får se mitt ursprung, men den resan får gå senare. De kommer ju inte minnas ett jota om de åker nästa sommar.
Det är väldigt vackert däruppe. Men också väldigt svårmodigt. En stad med mest åldringsvård och parkarbetare. Knappt ens militärer längre.
Huga. Jag bävar. Sist jag var på gården var i samband med morfars begravning 2001. Det var så sorgligt. Inte pga morfar utan pga gården och dess tragiska historia. Men. Jag kan inte passa. Det vore värre än att ta in på Bodensia.