Det finns en närvaro i mitt huvud...

Jag skulle inte säga skallebank... Men kvällen igår sitter ändå kvar i huvudet idag.

Var på 19 glas och åt (drack) middag igår. De hade en orange vinfestival. Minns inte nu hur många rätter och viner det var... 6-7? Typ.

När det första vinet hälls upp ser det ut som kisset från en riktigt uttorkad drinkare.
- Oj! Vad orange! Utropar jag.
- Därav orange vinfestival säger servitören lite sådär lagom roat.

Sånt fattar ju inte jag. Har inte läst på. Bara hängt på.

Vinet doftar rött. Smakar rött. Är orange. Räknas som vitt.

Sedan kommer en strid ström av viner av varierande smak och karaktär med då den gemensamma färgen orange. Och varje gång frågar jag:
- Räknas det här som vitt?
- Det är orange. Säger servitören. Men till slut, efter en lång harang om varje biodynamiskt odlad liten druva så säger han:
- Det är ett vitt vin.

Så jag har druckit sju mycket speciella, men alla väldigt trevliga, vita orangefärgade (till rödfärgade) viner.
Eller det sista var inget vidare men det är för att jag inte gillar dessertvin generellt.

De hade en kväll tidigare i våras med 19 Riesling. Det hade varit något för mig. 19 glas vitt. Då hade skallebanken varit ett faktum och inte bara en förnimmelse!