Igår stod jag och förberedde mat på kvällen. Barnen rusar runt i huset och ett tu tre jag hör en dunk på övervåningen, ett stortjut och någon som skriker: BLOOOOOOOOD.
Kombon barn-blod är dåligt för mig. Jag vill kräkas då.
Efter en nanosekund (där jag hunnit se framför mig hur jag och minst ett barn har ett fast rum på sjukhuset och i högtalarna spelas "I en sal på lasarettet") så släpper, alternativt slänger, jag allt och rusar upp...
där allting visar sig vara ett sår på knät på Lilla.
Efter lite fixande går jag ner och inser att det finns så många sätt som det här kunde ha slutat illa för mamman också:
- I min lilla värld av blommor/Ellen
4 kommentarer:
Och hur hemsk är inte jag? Missade helt mördarkniven och såg bara chokladmuffinsen där i ena hörnet....
Min erfarenhet är att sår och blod på små barn inte står i proportion till barnaskrik. Och vilken tur att du slapp både sal och låt på lasarett!
Ser ut som om moroten borde blöda lite...
jag antar att herr Alm är glad att han inte var i närheten...?
Skicka en kommentar