Varför är du arg?

Var och tränade igår kväll. Kom hem vid cirka 20.30 - 20.45 sådär någonting. Då sitter barnet i soffan och har just somnat utan att ha borstat tänderna eller så.
Ojdå, vad har hänt här? funderar jag. Visar sig att "han ville inte gå och lägga sig" enligt pappan. Näe, det ser jag. Frågan är ju lite varför han fick bestämma det själv.
I alla fall. I morse var han ju hyfsat trött då kan man säga. Men var ändå ganska mysig och snäll och klädde på sig själv osv.
När vi skulle till att gå till dagis så fick jag på överdragsbyxor utan problem. Jackan gick också på utan problem, och då hade jag först tagit en blöt jacka, men han tog det med ro. Stövlarna gled på bra... Sedan började jag klä på bebisen. Då bröt helvetet lös....
Han fick inte ned överdragsbyxorna tillräckligt långt ned på stövlarna, liksom förbi fotknölarna och ut på själva foten skulle de trots att de hade resår längst ned. Och det förstår väl vem som helst att man kanske kan dra dem dit men man kan aldrig få dem att stanna där. Så det skreks och gormades, massor av snor och tårar och en och annan spark:
- Jag tycker inte om de här stövlarna!
- Jag tycker inte om de här byxorna!
- Jag tycker inte om den här jackan!
- Jag vill inte bo i det här huset!
- Jag vill ha en sådan bil som Jack har! (BMW X5)
- Jag tycker inte om dig mamma!
- Jag vill inte vara med dig mamma!
- Gå bort mamma!
- Pappa! Paaaapppaaaaa! PAAAAAAAAAAAAAAPPPPPPPPPPAAAAAAAAAAAAAAAA!!! (han tror att om han skriker högt nog så hör nog pappa honom inne i stan...)
- Jag vill ha mina galonbyxor (som han hatat hela hösten)!

Jag har tagit det med ro och metodiskt klätt på bebisen under tiden och då och då flikat in ett:
- Pappa är på jobbet, eller
- Galonisarna är på dagis osv. Men ungen slutar ju aldrig.
Vid ett tillfälle säger han:
- Jag lugnar mig om jag får godis!
- Inte en chans! säger jag.
Så han ylar vidare. Högre och högre. Vi går ut. Han ylar vidare:
- PAAAAPPPPPAAAAAAA!!!! JAG VILL HA MINA GALONBYYYYYXOOOOOOOOR!

Jag renoserar vidare med honom ganska lugnt och sansat. Stoppar bebisen i bilen och är klar att åka.
- Kom nu och sätt dig i bilen säger jag.
- PAAAAAAPPPPPPPAAAAAAAAAAAAA!!!! JAG VILL HA MINA GALONBYXOR!!! säger han.
Det blir tyst en stund. Inget händer.... Inget barn som visar någon som helst ansats att gå mot bilen. Jag tappar tålamodet (så klart):
- NU HOPPAR DU FÖR BÖVELEN IN I BILEN PÅ STUBERTEN, UNGE! ANNARS ÅKER JAG MED BEBISEN SÅ FÅR DU SITTA ENSAM HEMMA HELA DAGEN!!!!!
-Varför är du så arg, mamma? frågar han då lugnt

Jaa, varför?

Undrar Anna