Vaknade av skrikande barn som vanligt. Är lite låg idag och det molar lite här och där vilket inte tillhör vanligheterna när det gäller mig. Inte som när jag vaknar och har drömt att mamma lever för då sprutar tårarna och jag är hejdlöst otröstlig, bara en uschlig känsla av ont i hjärtat.
Natten har varit full av vakna barn och egna funderingar. Mellan dess har jag ändå sovit hyfsat gott.
Funderar gör jag inte för mycket, har inte tid, lust eller läggning för grubblerier. Men någon gång kanske man bör inventera innehållet i hjärnbarken och jag har väl kommit någonstans på väg. Glad att finna att skallen inte är tom i alla fall. Inga större monster hittades heller, men en del småknytt. Kan man spraya med Raid?
Nä, upp och hoppa, dagen kallar! Får plocka upp humöret under vägen.
Kram på er!
Så det så sa Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar