Ingen...
Igår fick barnet för sig att äta frukost i fönstret. Så han drog fram en stol och satte tallriken på fönsterbrädet. När han var mätt gick han bara därifrån.
Jag skulle med tåget och hade ägnat en god portion av morgonen åt att klä barn och utfodra dem så jag hann inte riktigt med.
Bebisen sprang omkring och var missnöjd även efter sin frukost, vilket är ovanligt. Men plötsligt blev det tyst och han var ingenstans.
Hörde ett litet slammer i köket och gick dit. Då stod han i fönstret och åt brorsans frukost. Med stor sked och allt. Yoghurt och flingor över hela sig, hela fönstret och, som ni ser, hela stolen. Men han var så nöjd där han stod och beundrade utsikten! Det är i sådana ögonblick hjärtat exploderar av kärlek. Vem var jag förstöra det nöjet? Nej, han fick hålla på bäst han ville. Hjärtat...
Jag drog till jobbet och när jag kom hem stod allt kvar...
Så det så sa Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar