Detta tillstånd får konsekvenser. Jag sitter nämligen i bilen på väg till jobbet och ser galen ut.
Jag skrattar. Oavbrutet. För varje gång jag ska vrida på ratten eller växla så gör det så ont så att jag bara kan gråta eller skratta. Jag väljer det sista. Men folk i bilarna bredvid tittar på mig och tänker att jag nog har tappat det. En stor mun och en ratt är det som syns.
Man får inte roligare än man gör sig lixom. Och den här dagen är som gjord för flams.
- I min lilla värld av flamsiga, ömma, blommor// Ellen
3 kommentarer:
Träningsvärk är ljuvligt och du tar det på rätt sätt. Ha en bra dag.
Kram
Det låter nästan som vasaloppsvärk.
AAAAJ!
Know the feeling... kunde knappt gå på en vecka efter ett träningspass förra året.... och att gå på toa var nästan omöjligt.;)
Skicka en kommentar