Trött.

Jag ska inte bli trött idag för det är alla hjärtans dag. Men jag blir trött. Ändå.
Jag arbetar på reklambyrå. Alltså är jag en leverantör. Av reklam. Oftast i trycksaksform. Men även i radioform eller film eller tv eller ja, ni förstår.
Jag har jobbat på byrå i typ 14-15 år. Jag kan det här. Om jag vore kund så skulle jag vara nöjd med mig (och alla andra produktionsledarna på mitt jobb också för övrigt). Jag skulle lita på mig. För mig är det viktigt att kunden är mer än nöjd. Och känner sig säker på att jag gör det bästa för dem. Vilket jag alltid gör. Kunden betalar mig. Alltså gör jag det bästa för kunden. That goes without saying.

Så är det inte nu. Jag blir ifrågasatt o-a-v-b-r-u-t-e-t. På samma sak om och om igen. Även när jag kan bevisa att jag har rätt och att mina alternativ är dom rätta. Och det bästa. Och mest lämpade för kunden. Såklart.

Inte. Inte tycker kunden. Kunden tycker inte att det räcker med ifrågasättningen. Vill fråga mera.

Och jag har hela tiden en känsla utav att kunden tror att jag försöker lura dem. På något vis. Hela tiden. Det är tröttsamt. Hade det varit två år sen så hade jag gråtit nu. Hade det varit 5 år sen så hade jag haft magsår. För 8 år sen hade jag varit otröstbar och undrat vad det är för fel på mig.
Dock:
Nu är det nu och jag skriver av mig här och sen är det bra så.
Och till kunden: VI JOBBAR IHOP. MOT SAMMA MÅL. TILLSAMMANS. INTE ÅT VARSITT HÅLL. Barasåattduvet.

P.S. Jag har jobbat mot ca 20-talet marknadschefer i mitt liv som produktionsledare. Typ 12 av dem har jag jobbat med från början (när dom var nya på sin post). Och endast två av dem har varit ödmjuka. Resten härjar, stökar, bökar, tror att dom ska uträtta magi, vill bevisa för sin chef att dom är bäst och vill sätta avstamp på marknadsavdelningen. Dom flesta har sedermera inställningen "jag-vet-allt-du-ska-inte-tro-att-du-kan-något/förstå-dig-på-min-produkt/lura-mig-för-nu-ska-jag-göra-ändringar-och-jag-kan-skicka-ut-er-som-reklambyrå-när-som-helst." Oftast lugnar det ner sig efter några månader. Oftast mäktar inte personen med allt som dragits igång och oftast blir det en lång och fin relation när dom börjar sköta sitt jobb istället för att härja och låter mig sköta mitt.

Jag blir bara så jäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääävla trött på att ta skiten - även om jag är van.

- I min lilla värld av blommor //Ellen