Just idag är jag stark!

Jag är uppe sen en timme och tvättar Storas sängkläder eftersom det hände en liten olycka. Inatt igen. Det är inte så lätt att vara liten, när man är så "stor" att man har börjat skolan. Allt blir så mycket mer bökigt.
Stora ligger nu iaf i min säng, nyduschad och fin, medan jag sitter i mjukiskläder och filt på terassen, dricker te och funderar över livet.

Funderar på att jag faktiskt mår så bra nu. Att jag inte har huvudvärk, är stark, tillfreds och inte har en uns bitterhet inom mig. Att jag har min humor kvar, att jag är tacksam för små saker, att jag är glad nästan jämt, bekymmersfri och hur jag lärt mig att hantera situationer. Min självkänsla sviker mig aldrig.
Trodde jag.
Igår var jag inte stark. Igår var för mycket. Igår träffade jag på människor som "skämtade" om saker som dom inte har en aning om. Och blev nästan elaka. Som jag uppfattade det.
Det pågick hela dagen. Och dagen kändes som ett helt liv. Det som sårade mig var att det var människor som ligger mig varmt om hjärtat. Det sög.
Jag vart oxå inslängd i en ny kampanj, med ny arbetsgrupp. Som jag inte visste var min arbetsgrupp eller ens hade träffat innan. Oangenämt.
Jag antar att man inte kan vara stark jämt. Ibland måste man få dippa.
Men
Det stör mig att det tog ett dygn av mitt liv att "reparera" skadan.
Fast.
Jag är stark igen nu. So come on and get me!
Just idag är jag stark!



- A bientôt// Ellen