Filosofisk kvart

Är i parken med barnen. Barnet klättrar och bebisen har just somnat i vagnen. Själv sitter jag på en parkbänk och funderar på att sova. Trött. Bebisen är sjuk och har sovit väldigt dåligt.
Enligt staketet runt gungorna brukar parken frekventeras av PMS Army. No shit! Det är ju typ deras excercisgård, näst efter Stureplan. Nu när lumpen gått i graven kanske PMS armén blir inkallad att göra lite mer strukturerad verksamhet? Kunde man ha ihjäl fienden genom skitsnack så kunde det bli framgångsrikt.
Nåväl. Vi är nästan ensamma här, förutom en liten pojke som vill få barnet att äta sand. Barnet gräver gropar och det andra, lilla barnet fyller igen. Harmoniskt.

Barnet har oxå filosoferat - vi mötte en joggare:
- Är han svettig? Har han havregrynsgröt hemma?
Tydligen hänger motion och gröt ihop i någon slags likhetsförhållande.

För att inte tala om i helgen när min svägerska tog mer mat:
- Varför tar Lena mer mat? Vill hon ha lika stor mage som du? Ska hon ha en lillebror i den?
Författaren som idag känner sig småaktig vill påpeka att min mage är mindre, men ändå. I barnets värld är jag stor som ett hus. Och rent filosofiskt så har han sina poänger eftersom ju mamma sagt att hon äter mindre för att få mindre mage.
Känns ändå som om värmen håller intellektet i schack.
En fröken jag hade sa alltid att man tänker bättre när det är kallt och öppnade fönstren på vid gavel mitt i vintern. Betyder det att folk i varma länder aldrig tänker bra? Och om de nu i dagsläget framstår som lika intelligenta som vi som bor i kalla klimat, tänk hur smarta de då skulle bli om de flyttade hit?
För att lösa världsproblemen kanske man skulle skicka alla forskare och övriga tänkare till Nord- eller Sydpolen? De kan ju få välja vilken själv.
Och på så sätt har jag nu själv bidragit till lösningen och räknar med att i december inkassera ett visst fredspris.
Mitt dagsverke är gjort och jag slutar tänka för idag.