Bebisen är ju sjuk, därav rätt sporadiskt med inlägg. Hinner inte och orkar inte. Sover typ inget om nätterna. Och maken han snarkar vidare som inget hänt. Igår var han dessutom putt för att han fick ta barnen en halvtimme:
- men jag är sen! (därav ingen frukost i bebisen och heller ingen torr blöja)
Jag: - Men du har ju bara dig själv att skylla om du går upp för sent. Man kan liksom inte tänka 5 min rakning, 5 min klä på - klart att dra!
Han: Näe, men jag kan väl tänka att jag ska fokusera på mig i alla fall!
Har ni hört något så tokigt? Efter 3,5 år har han inte fattat att han har barn boendes i huset. Än mindre att dessa barn knappast tar hänsyn till hans personliga prioriteringar. Jag kan bara skratta åt det, även om jag innerst inne är ursinnig så klart.
I morse kom han dock upp och tog bebisen när jag satt och gav honom frukost. Han fattar kanske bättre när han får fundera själv över sin egen orimlighet?
I övrigt har jag då klart dragit på mig en släng av bebisens sjuka. Makens kommentar till att jag är (för tredje gången i sjukdomsföljd):
- Då dröjer det nog inte länge förrän jag blir sjuk.
Nej. Tack för omtanken. Det gör kanske inte det. MEN JUST NU ÄR JAG SJUK, SE MIG DÅ FÖR HELVETE!
För övrigt, finns det någon caps lock på Iphonen? Störande...
3 kommentarer:
Så sa Hjärtat när jag precis hade kräkts.
"Åneeej, jag har ju redan karens denna månad.."
Tack, jodå jag mår bra. Ska bara spy en till gång.
Annars är han näst intill perfekt :0)
Varför tar ni bort alla kommentarer som inte är positiva?
Vi tar inte bort några kommentarer. Någonsin. Aldrig aldrig aldrig. Om det inte hoppar på våra barn. Så, vad pratar du om?
Skicka en kommentar