Tisdag är sophämtningsdag, så också igår. Konversation vid frukostbordet:
Barnet: - Pappa! Titta sopbilen! (Något stort och vitt kör förbi utanför köksfönstret.)
Pappan: (Läser tidningen) - Nej då, det var inte sopbilen.
Mamman: - Just det, det är tisdag. Vi får ställa ut soporna fort! (Halvnaken och med barnet i knät)
Pappan: - Ja, ja! (Fortsätter läsa)
Barnet: Sopbilen!
Pappan: - Nej, det VAR inte sopbilen.
Utanför: BRRUUM!!!
Pappan tittar till slut upp och tar barnet till fönstret.
Barnet: - Sopbilen!
Mamman: - Skit, nu missade vi den!
Pappan: - Nej vi hann se!
Just, det är ju det det handlar om - att se sopbilen. Inte att den skall hämta soporna.
I diskussionen som följde efteråt framkom att det tydligen var mitt fel. Jag kunde ju gått ut naken med bebis på armen. Pappan var upptagen med sin frukost. Och förresten kunde jag ju ställt fram soptunnan redan igår. Men inte han, eller vad?
Förra veckan ställdes inte soporna ut för vi skulle vara borta och vi hade så lite. Men nu är vi hemma och fyller lätt en dryg soppåse om dagen. Välkomna mot slutet av veckan för att beskåda sopberget!
3 kommentarer:
Fasiken. Jag missar den i och med nästa onsdag. Min karl pratar om hur jobbigt det varit att skotta hela jäkla vintern och hur synd det är om honom. Att hans skottning under HELA vinter genererar ungefär samma tid som jag ägnar åt tvätt på två veckor har inte med saken att göra tydligen. Han skottar 4 månader. Jag tvättar 52 veckor om året. Och tydligen...är det mitt intresse. Mmm
... men hallå, lite får du väl ändå bjussa sopkillarna på?!? Tänk vilket tråkigt jobb de har - och jag lovar att mannen kommer vara jävligt noga med att ställa ut soptunnan i tid nästa gång...
Som parentes kan nämnas att det är jag som skottar...
Skicka en kommentar