Ibland undrar jag om maken blivit döv. Han har ju passerat 40 så lomhörseln smyger väl sig på kan man förmoda.
I natt skrek barnet att det kissat i sängen, varpå pappan masar sig upp. Jag frågar om det inte är en idé att ta med sig lakan upp, men han hör inte. Han har heller inte hört vad barnet sa, utan bara ett allmänt ylande. Så då får han ju knata upp och ned för trapporna lite extra eftersom han ju mycket riktigt behöver rena lakan.
När han skall hämta dem frågar han för övrigt var de är... Eh, va? Vi har bott här i 2 år och du vet inte var vi har lakanen??? Inte okej. Curlad pappa.
I morse kommer barnet ned för trappan och berättar för sin pappa att han åt svampsoppa till middag igår. Pappan svarar:
- Barbapappa? Jaha, vad kul!
Barnet: - Åt du svampsoppa igår, pappa?
Pappan: - Ja, jag såg barbapappa för länge sedan, när jag var liten...
I det läget känner jag mig nödgad att kliva in och tolka innan det spårar ur alldeles. Barnet vet ju att pappan åt svampsoppa igår så det blir inte bra om pappan hävdar att det både var länge sedan och att han själv var barn då. I går kväll...
Barnet talar rent och tydligt, så det är inte ett fall av frånvarande pappa som inte förstår barnets bebisspråk heller.
Well, well. Som jag har bäddat får tydligen hela familjen ligga.
1 kommentar:
Jag tror det är nåt manligt det där med "dålig" hörsel. Och kvinnligt det där med curlande.
Skicka en kommentar